Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken han hade ett öppet öga. På detta sätt fördröjdes
vandringen, hvaröfver Arne visade sig högst förgrymmad. Hvad skulle
Hortense tänka, om han inte kom på utsatt dag?
Den andra dagens afton voro de begge ynglingarne framme
vid Vikberga allé. Här skiljdes deras kosa. Arne skulle ligga
öfver natten hos sina slägtingar, Olof föredrog att gå ner till
byn, som endast låg ett par stenkast derifrån.
Den första förändring, som föll Olof i ögonen, var att
Storsätragården blifvit nedrifven och ombyggd, så att den nu
presenterade sig nästan som en herrskapsbyggning; på
förstuguqvisten satt en ung flicka, ännu ej hunnen ur barnaåldern;
Olof förmodade straxt, att det var Edla, fastän han i
skymningen ej kunde se hennes drag. Men här ville han icke
stanna; han vandrade förbi kyrkan, som låg hvitmenad och
högtidlig som vanligt nere i dalsänkningen; den nedgående
solens sista stråle glänste just nu på tornspirans förgylda kors.
Han kastade en blick uppåt berget, i hvars mörka gömslen
han ofta framdrömt hela dagar; slutligen stod han vid dörren
till den lilla rödmålade stuga, som beboddes af skolmästaren
Ivarsson. Hans hjerta klappade. Skulle Maria minnas sin vän?
Han smög sig till det öppna fönstret och såg in i
stugan. Der var allt nätt och putsadt som till helgdags;
balsaminerna i fönstret lutade sina hufvuden till sömns och
grönsiskan i buren stack näbben under vingen. Vid bordet satt
en hvithårig blind gubbe med sammanknäppta händer och
fridens solsken öfver sina fårade drag; på en pall vid hans
fötter satt en vid pass fjortonårig flicka och läste högt ur bibeln.
Var detta Maria, denna väna jungfruliga gestalt med de milda,
tänkande ögonen och denna prägel af allvar öfver hela sitt
väsen? Hvart hade skalken tagit vägen, som gömde sig i
gropen på den sjuårigas kind? Hade den redan flytt för
lifvets allvar? Eller skulle den återkomma, då den heliga boken
slogs igen?
Olof slog ett slag på dörren, och samma ungdomliga,
klingande röst, som nyss framburit till den gamle Skriftens
ord, bjöd honom nu komma in. Han hörsammade uppmaningen
och stod i nästa ögonblick på kammargolfvet framför den blinde
skolmästaren och hans dotter. Maria hade rest sig upp och
lagt boken på bordet; hennes blick hvilade frågande på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
