Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Sveriges Privata Föret a g ar e
Jeremiasson från Falun år 1727 »hemrest till sin födelseort, eftersom han
sine läroår ej kunde uthärda för dess svaga huvud skull».
Lärlingen måste under hela lärotiden kvarbliva hos en och samma mästare.
Dog denne, sörjde skrået för gossens fortsatta utbildning.
Då lärotiden gått ut och lärlingen ville, såsom det heter i förordningen av
år 1720, »av läran lös varda», hade han att inkomma med begäran härom vid
något av ämbetets kvartalssammanträden. Om hans anhållan kunde beviljas,
berodde nu på det omdöme, som hans mästare avgav om honom. I vissa fall,
och framför allt längre fram i tiden, fordrades också, att lärpojken med ett
prov, gesällstycke, skulle bevisa sin färdighet i yrket. Vidare skulle han
betala två eller tre daler i silvermynt i utskrivningspengar och sex mark i
samma mynt i gesällådan; i skrivarlön för det »lärobrev», han nu erhöll,
betaltes en daler, förutom kostnaden för pergament, samt en halv daler
silvermynt till de fattiga. Däremot behövde han icke denna gång bjuda på
dryckesvaror eller mat. Var pojken medellös, skulle mästaren betala, men den
nyblivne gesällen fick senare avtjäna det utlagda beloppet.
Nu var den f. d. lärlingen en fri gesäll eller, som det tidigare hette, sven.
Beviset härpå var det ovan nämnda lärobrevet, och han tilltalades numera
munsjör (monsieur). Ofta stannade han ännu något år kvar hos sin gamle
mästare, vilket kanske berodde på att han efter de många läroåren behövde
arbeta ihop ett litet kapital, innan han lämnade staden för att på annat håll
se sig om efter arbete. Förhållandet mellan honom och mästaren var nu ett
annat än förut. Han räknades fortfarande till dennes hushåll, men han var
icke underkastad husaga, och hans ställning var såtillvida friare, som han
hade rätt att säga upp sin anställning. I äldre tid skulle uppsägningen ske på
längre tid, men senare kunde den äga rum varje söndag, alltså en vecka
innan anställningen lämnades. Tvister mellan mästare och gesäll hänskötos
till ämbetets avgörande.
Gesällen fick arbeta endast hos sådana mästare, som tillhörde skrået, men
han fick icke stanna hur länge som helst hos en och samma arbetsgivare.
Under gesälltiden, som sällan varade mindre än tre år, var han skyldig att
vandra vissa år och utöva sitt yrke hos mästare på andra orter. Gustav Vasa
fastställde vandringstiden till minst två år.
Gesällvandringen hade framför allt en rent praktisk betydelse. De unga
hantverksarbetarna blevo i tillfälle att pröva olika arbetsmetoder och studera
uppfinningar, som de i sitt fortsatta värv hade nytta av. I dessa tider, då ju
moderna kommunikationer helt saknades, sköttes nyhetsförmedlingen mellan
skråna i rikets olika städer av de vandrande gesällerna. Genom dem fingo
mästarna ute i landet underrättelser om vad som tilldragit sig inom yrket i
andra städer o. s. v. Gesällåren avsågo väl också att i övrigt bibringa veder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
