Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
— Det är samma sorts djur som jag, sade han. Och
där har du beviset på din ryktbarhet.
Den stackars damens ansikte fick ett uttryck av
förskräckelse.
— Jag vill inte bli intervjuad, sade hon i bestämd
ton.
— Man vill inte heller dö, och man dör. Ja, lugna er,
gossar. Alltså, min kära Joan, här har du, och han
räknade upp en hel rad tidningar, herrar Så och Så och Så,
som brinner av begär att tala med dig. Och här, mina
herrar, vände han sig till kollegerna, har ni den Första
kvinnan i Kongressen, som har en särskild svaghet för
tidningsmän på grund av sin nära släktskap med mig,
och som gärna skall svara på alla frågor, utom dem,
som angår den politiska situationen.
— Är det sant, att ni setat i fängelse? — Törs man
fråga, vad ni då gjort? — Ä, var det bara för att
övertyga er om fängelsets förråande och förslöande
inflytande? — Är det sant att ni klått upp fem
gruvarbetare på en gång? — Var ni verkligen inte anställd
av gruvbolaget som spion för att inrapportera
stämningen under strejken?
— Jag har aldrig klått någon levande människa,
sade fröken Joan, men ingen hörde på. Men jag kan
komma att göra det, tillade hon och såg sig hotfullt
om i kretsen.
— Blev ni inte en gång massakrerad i en gruva,
miss Richardson?
— Jo, sade hon, jag fick huvudet skilt från
kroppen då.
— Vad skulle ni göra i fabriken?
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
