Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
som omgåvo hennes faders farm, jätteekar och plataner
med väldiga, mörkgröna kronor. Hon förnam den
milda gröna skuggan, såg de gyllene pilar dem solen
sköt ner igenom det täta lövverket dansa på marken.
Men vinden, som kom från prärien, förde med sig en
torr och brun lukt, gräset rasslade torrt, och så långt
hon såg över slätten, var den lika förbränd och dyster.
Längst bort vid horisonten drevo rökskyar, tecken till
gräsbrand. Det var en gruvlig torka, under vilken allt
levande förbrändes, allt utom de månghundraåriga
träden, som nådde med rötterna ner till grundvattnet.
Joan knäppte sina händer helt ofrivilligt: O, att vara
ett träd med grönskande krona, som sänker sina rötter
i oförgängliga källor, oberon av torka och regntid! O,
att vara densamma, när allting omkring en förvandlas!
O, att kunna vara så trygg och orubblig! Hon drog
en suck av längtan, av lättnad. Nu vet jag åtminstone
vad jag vill, tänkte hon.
IV
En gång under debatten före resolutionsförslagets
antagande kom drömmen tillbaka till Joan, ett
ögonblick liknade kongressalen, där man höll tal för nutid
och eftervärld och för alla kontinenter, den förbrända
prärien, där gräselden lopp snabb som en häst och
förtärde vad torkan lämnat övrigt.
Så kom hennes tur att göra sitt inlägg, det blev helt
kort: — Jag önskar stå för mitt land, sade hon enkelt,
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
