Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
med en lätt skälvning i stämman, mm jag kan inte
rösta för krig.
Det blev ett ögonblicks tystnad, en sckundsnabb
sänkning i stämningen, som då prärievinden pustar ut
och elden mattas därvid. Men sen började den
muntert spraka på nytt, där fanns bränsle nog.
Dick passade henne, när hon kom ut. Hans ansikte
bar den lustiga, blandade minen. — Jin, vad har du
gjort, sade han med låtsad förtrytelse. Du har begått
självmord som politisk personlighet, vi vände alla
tummarna ner på pressläktaren, ingen stenograferade ditt
anförande, ingen tog ens upp ditt namn, så du har inte
ens åstadkommit en demonstration. Ingen kommer att
höra på dig, ingen att bjuda dig, ingen att skicka dig
rosor, om inte möjligen jag. Kvinnorna kommer att
bannlysa dig med all den éclat, varav de är mäktiga.
För presidenten blir du bara luft. Och din valkrets!
Den ska vi inte tala om. Du måtte inte ha förstått vad
du gjorde!
— Jo, sade Joan, fullkomligt.
— I så fall tror jag, att du är ensam om det. I mina
ögon och i alla andras, har du bara demonstrerat
kvinnans kolossala förmåga av ologiska slutsatser. — "Jag
önskar stå för mitt land, men jag kan inte rösta för
krig", det är världens största och mest rasande
inkonsekvens.
— Det bryr jag mig inte om, sade Joan argt och
vände honom ryggen.
En fjorton dagar senare knackade Dick på Joans
dörr. Det var en ljuvlig försommardag, solen sken in,
hon stod vid det öppna fönstret. — Kom, sade hon
3*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
