Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
utan att vända sig om. Där nere på gatan drog ett vitt
tåg av rösträttskvinnor förbi. De gula rösträttsfanorna
voro tätt isprängda med nationalbaneret, det
fosterländska inslaget var starkt, ja, det krigiska saknades
inte. Fru Roberts åkte i spetsen, berättade Joan.
— Och den första kvinnan är inte med? Stackars
Jin! Men jag sa dig det på förhand! Jag sa dig, att
denna heroism inte lönade sig, därför att detta, som är
påbörjat måste genomgås till slutet.
— Ja, men jag börjar pä det nya, innan det gamla
är slut ännu, sade Joan och försökte småle. Vad är
det där för tidning du står och smusslar med?
— Den är engelsk, den innehåller något om dig.
— Du påstod ju att ingen skulle låtsa om mig mer,
och hittills har du verkligen fått rätt.
— Inte alldeles, sade Dick och slog ut tidningen.
Och Joan läste under sitt porträtt.
"Fröken Joan Richardson, den första kvinnan i
kongressen, röstade under strömmande tårar för krig!"
V
Det gick fyra år, världen hade under krig och fred
glömt Joan.
En dag hade föreningen för Internationellt
samförstånd anordnat ett stort möte i New York och mitt i
den prunkande bukett av berömdheter, som prydde
plattformen, satt Joan. Världen hade glömt henne så
fullständigt, att den hejdade sig, gnuggade sig i ögonen
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
