- Project Runeberg -  Spinnerskan /
89

(1948) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE BL Ä SILKESSTRUMPORNA

mycket blå just i dag, lade jag dem så långt jag kunde
in under bänken.

— Jo, sade Marie, som är mycket för att breda på
och lägga ut, det går ut på en enda sak, och det är att
långsamt pina och plåga och röka ut alla kvinnor i
Verket på ett så fint sätt, att ingen kan komma åt det
och göra sak av det. Tycker inte du, Bjutti, det är
trevliga utsikter för en annan (Bjutti är mitt gamla
skolöknamn, och ingen kan ana, att det är engelska
och betyder skönhet). Du kan vara glad åt, att du
troligen aldrig kommer in, för slinker du inte med i den
här kursen i vinter, sen kan du få vänta i åratal på
en ny. Han har tusen knep att bli av med
fruntimmerna, det säger min bordskamrat och hon är inne i
sakerna.

— Hon måtte vara det, sade jag.

— Jo, var du säker. Hon är gammal i gården, men
hon säger, att det var ett helt himmelrike förut mot
det helvete det blivit, sen den nye generaldirektören
kom. Han har gjort alla hennes jämnåriga manliga
kamrater till chefer och befriat dem från allt annat
arbete än att springa omkring och hindra henne och
hennes kvinnliga kamrater, som gör själva nyttan.
Dessutom lär det ha blivit en så simpel ton på hela
Verket, sen han kom, alla karlarna har genast luktat
sig till, att han inte aktar oss mer än en gammal
skotrasa, och de tar så gärna efter, för anlagen har de
alltid haft.

På detta sätt öste Marie ut sig en lång stund, ända
fram till Bellmansro. Jag hade inte velat låtsa om
herrn med den stora näsan förut, men en gång tittade

89

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 10 23:08:49 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/spinner/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free