- Project Runeberg -  Spinnerskan /
90

(1948) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE BL Ä SILKESSTRUMPORNA

jag oförhappandes upp, och då märkte jag, att han
lyssnade intensivt till vårt samtal. Jag mötte hans ögon
som hade ett roat uttryck, och i samma sekund var
det som om det stått skrivet utanpå honom med stor
stil: generaldirektör. Strax därpå stannade spårvagnen,
och vi stego alla ur. Mina strumpor fick sig en blick i
förbifarten, men jag tog Marie under armen och drog
henne och dem fortast möjligt ur mannens åsyn.

Jag sade ingenting åt Marie, för jag ville inte precis
skrämma slag på henne, men medan hon pratade
vidare, sökte jag i minnet återkalla vad som blivit sagt
i spårvagnen. Det, som då förefallit som prat rätt och
slätt, blev nu, när det tänktes sagt om och inför chefen,
en rad av ärekränkningar, den ena farligare än den
andra. Jag var nog okynnig att önska, att min aning
skulle bekräftas och det visa sig att det var Han, som
lyssnade. Läxan skulle bara göra honom gott, och det
var inte troligt, att han skulle kunna identifiera Marie
eller mig, två små jäntor, bland massan av kvinnliga
anställda. För säkerhets skull fick jag Marie till att
lova att skaffa sig en ny vinterhatt i morgon, innan
hon gick till Verket. För det visste jag genom mina
iakttagelser av pappa, att herrar känner aldrig igen
fruntimmer, när de kommer i nya kläder. Vad den där
bordskamraten angår, som naturligtvis också svävade
i fara, så hade Marie lyckligtvis inte nämnt hennes
namn.

Ingenting hände på söndagen och ingenting på
måndagen, och sedan glömde jag bort hela saken i bekymren
för mina egna problem, som jag hade att lösa till
onsdagens matematiktimme. Mitt förstånd stod helt enkelt

90

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 10 23:08:49 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/spinner/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free