Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BL Ä SILKESSTRUMPORNA
att börja förklara att troligen matematikläraren till
hämnd skrivit mig som avsändare på paketet.
— Och nu vill kanske fröken be om befrielse från
Haparanda?
— Ja, framsuckade jag.
— Fick fröken tillbaka strumporna?
—
— Och vågade ändå stega hit? Nåja, det var ju i
stil med ert uppförande för övrigt. Minns ni, att ni
frånkände mig heder och ära och sunt förnuft den där
gången i spårvagnen?
— Ja, sade jag. Och kom mig inte för att upplysa
om, att det var Marie och inte jag, som var den värsta.
— Ni tror väl inte, att det bekom mig det ringaste?
— Nej, sade jag.
— Jo, men det gjorde det. Er värdesättning av mitt
arbete var intressant i all sin förenkling. Ni hade inte
den ringaste blick för hela min stora organisationsplan.
Men ni hade med en viss skarpsynt elakhet satt fingret
på en dunkel punkt däri. Det är sant, att jag inte tycker
om kvinnor som gör mäns arbete. Kvinnan skall sitta
på en tron. Men jag visste inte själv av, att jag låtit
mina antipatier dra i väg med mig så pass som jag
gjort. Mina åtgärder hade jag nog vidtagit fullt
medvetet, men jag förstod inte, att jag på några månader
lyckats bibringa mina kvinnliga underlydande den
vantrevnadskänsla, som ni gav uttryck för. Ni sade
något om, att "vi tycker alla att han är vår fiende i
stället för vår chef, som skulle stå på vårt bästa". Efter
att ha grubblat på saken under söndagen, kom jag till
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>