Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BL Ä SILKESSTRUMPORNA
den slutsatsen, att så länge staten medger kvinnorna
rätt att söka och inneha ämbeten i mitt Verk, så länge
bör de också bli lojalt behandlade där. Jag kallade
upp två av de äldsta fröknarna och frågade dem, vad
det var de egentligen hade att klaga på mig. Men de
hade aldrig klagat, nej inte alls. Om dessa två begagnat
sig av tillfället, om de ändå förstått, att jag var
uppriktig, inte försåtlig, när jag frågade dem! Men de
förstod inte ögonblicket, de ljög och var så släta i
synen, som om de behandlats där av censuren. Då gick
jag på spaning efter de blå silkesstrumporna. Jag kom
på fel spår, men det dröjde, innan jag upptäckte det,
hon såg så skyldig ut. Jag började tycka, att det var
en ömklig feghet, mina underlydande visade. Då kom
ert paket på posten med den lilla hälsningen i. Ni var
då inte feg, ni hade skrivit ert fulla namn och adress
utanpå, tre veckor innan ni skulle anmäla er som
sökande till kursen. När jag fann er bland de sökande,
ställde jag om, att ni blev antagen. Och nu har jag
er alltså här och kan få veta vad i Herrans namn ni
tänkte på?
Vad skulle jag svara? Inte hade jag tänkt något så
vidare. Det var ju ett misstag, att paketet någonsin
blivit avsänt och min förryckta idé bragt i
verkställighet.
— Jag har ångrat mig så kolossalt förut, sade jag
efter något betänkande. Men nu är jag så glad, som jag
aldrig trodde var möjligt, när generaldirektören
upptagit mina förflugna ord så storslaget. Då gör det inte
så mycket, att jag måste till Haparanda, om de andra
får det bättre.
ioo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
