- Project Runeberg -  Spinnerskan /
112

(1948) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den odödliga gärningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN ODÖDLIGA GÄRNINGEN

Då klädde hon på sig svart klänning och satte en
svart silkesklut på huvudet som hon drog ihop, så
ansiktet knappt syntes, och begav sig till prostgården.
Hon tänkte föreställa en bondhustru, som kom till
pastorn för att få ett betyg. Hon tittade in i köket och
fick besked att gå trappan uppföre, så bodde pastor
Carmin i rummet mitt fram. Men i trappan mötte hon
den unga prostinnan. Hon sa till mig, att det var, som
om en orm bitit henne i bröstet, ty hon tänkte: hon
kommer från honom. Men hon neg och mumlade något
om pastorn och en attest. Prostinnan bar i handen en
stake med en smal, hemstöpt dank, sådan som mor sa,
att de brukade kalla springeljus. Hon lyste på mor och
sa: Goddag, vem är du? Jag känner inte igen. Det är
så skumt så jag ser inte rätt väl.

— Inga Lisa i Prästtorp, mumlade mor och såg ner.

— Jaså, sade prostinnan, kom då ner med mig, Inga
Lisa, så kommer pastorn sen.

— Jag skulle inte sinka mig, tackar så mycket,
svarade mor förtvivlad. Kan jag inte möjligtvis få gå
upp till honom och be honom om attesten?

Nej, prostinnan höll i sig. Det var inte
expeditionstid, och det gick inte an att störa pastorn utan vidare.
Han skrev kanske på sin predikan. Men om tio minuter
kom han ner till kvällsvard, och då kunde Inga Lisa
lämpligen framföra sitt ärende och få sin attest.

När jag var femton år fick jag en gång följa med
mor till prostgården. Din farfar levde då ännu, han
var över sjuttio år, såg ut som en profet. Din farmor
var fyrtio, och en strålande kvinna kan jag säga
dig. Mor visade mig trappan där hon haft det där

112

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 10 23:08:49 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/spinner/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free