Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CIRKELN
Brevet var slut.
Då Hanna vikit ihop det, räckte min man ut handen
efter det och fick det.
— Jag förstår att ni undrar på mig, sade Hanna.
Men vad ni än tänker, ska ni säga det. Var
uppriktiga: vad ska jag tro om Helga och Edvard efter detta?
Allt eller ingenting?
— Det är skrivet med en lugn och oskyldig hand,
sade min man.
— Har du ingen mening själv, Hanna? frågade jag.
— Nej, svarade hon. Då hade jag väl inte frågat.
Erik hade länge suttit och kämpat med sin vrede.
Han reste sig upp.
— Den här uppläsningen är indiskret, sade han. Det
är orättvist att läsa upp detta brev nu, när Edvard är
på bättringsvägen. Om vi suttit samman och läst det,
medan han låg på operationsbordet, skulle vi funnit
den överspända tonen helt naturlig. Vi skulle alla varit
upprörda och önskat säga Edvard vad han varit i
vår krets. Man får komma ihåg, att det är skrivet inför
dödens åsyn.
Hans fru avbröt honom skarpt.
— Jag kunde inte skrivit ett sådant brev inför tio
dödar, sade hon.
— Nej, det vet jag, sade han, och hon såg sig nöjd
omkring i kretsen: Där ser ni hur han litar på mig!
— Vad säger Helga själv? frågade min man.
— Jag har inte frågat henne, sade Hanna. När
brevet är så där tvetydigt och försiktigt, vad ska hon
då inte vara själv. Men jag har frågat hennes man.
— A!
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
