Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brottning - Grekisk-romersk stil, av brottningsinstruktören R. Oksa och redaktör A. Lidström - Träning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTTNING
TRÄNING.
Brottning är en av de idrotter, där
den satsen gäller, att den som tränar
mest vinner. Träningen går ut på dels
att bibringa brottaren den tekniska
färdigheten i greppkopplingar och kast,
dels att samtidigt uppöva styrkan och
segheten i brytningarna. Detta senare,
jämte att uppnå den för tävlingar
nödvändiga uthålligheten, är främst
konditionsträningens uppgift.
I konditionsträningen
kunna de flesta idrottsgrenar ingå, men de
få dock ej idkas till överdrift. Särskilt
lämpliga äro simning, skidåkning,
fotboll och tyngdlyftning men framför allt
snabba promenader (om 5—15 km) och
språngmarscher i skog och mark.
Gymnastik är en nödvändig del i
träningen. Dess uppgift är dels att
stärka förut svaga muskelpartier, dels
att göra stela partier mjuka och
smidiga. Gymnastik bör även förekomma
före varje tävlingskamp för att värma
upp kroppen och därmed minska
risken för muskelbristningar och
sensträckningar.
Gymnastikrörelserna böra lämpligen
utökas med rephoppning, som är
synnerligen konditionsbefordrande men
påfrestande för hjärtat, och, för att öka
styrkan i armar och skuldror,
tyngd-lyftning med lättare vikter. Med
fördel kunna även bollövningar, t. ex.
med -^medicinboll, ingå i
träningsprogrammet. Ett gott medel att uppöva
uppmärksamhet och snabbhet är att
låta några deltagare kasta en vanlig
fotboll mellan sig i oväntade
riktningar. Även handbollspel är utmärkt
i detta avseende.
Specialträningen går som
redan nämnts ut på att inlära grepp och
parader och att genom träningsmatcher
skaffa sig den balans och erfarenhet,
som fordras för att effektivt kunna
utföra de inlärda greppen.
Därvid är även skuggbrottningen,
kampen mot en låtsad motståndare, till
stor nytta, då den utvecklar fotarbetet
och ökar balansen. Dess värde förhö-
jes därav, att den kan övas utan
brot-tarmatta, t. ex. på vilken äng eller
badstrand som helst.
Träna två brottare tillsammans,
kunna de även utan matta arbeta mot
varandra (ehuru därvid givetvis kast ej
få fullföljas). Det är lämpligt att utgå
från krysstag. Man kan då lyfta
varandra, kränga och vrida kroppen för
att slingra sig ur greppet eller genom
ryck söka bringa motståndaren ur
balans.
Träningsschema för nybörjaren.
Man startar alltid med
uppmjukningsgymnastik (lämpliga rörelser se
sp. 1155), som förenas med lyftning av
lättare vikter, rephoppning och
bollövningar. Genom dessa rörelser, som
ej få utföras så, att de trötta, vill man
få kroppen allsidigt genomarbetad och
varm.
Matträning består för nybörjaren i
inlärandet av de enklaste greppen i
parterr och, när han behärskar dessa,
kortare träningsmatcher i parterr.
Därvid bör man noga iakttaga att
aldrig våldsamt pressa ned en brygga
utan i denna och andra svåra
situationer i stället gå tillbaka till
utgångsläget.
Efter brottningen följer åter
gymnastik i form av lätta rullningar och
sträckningar, och därefter gör man en
noggrann tvagning av hela kroppen,
åtföljd av tempererad dusch.
En nybörjare bör träna två gånger i
veckan en halv timme per gång — häri
inberäknat gymnastik och små pauser.
Hårdare program för mera erfarna
brottare.
Även de mer försigkomna brottarna
skola liksom nybörjaren inleda sin
träning med uppmjukningsgymnastik,
ehuru av betydligt hårdare slag.
Samma rörelser (sp. 1155) användas, men
varje rörelse utföres nu flera gånger
samt uttages mera; tyngre vikter
begagnas, rephoppningen utsträckes
längre etc. Under dessa övningar skall brot-
1153
37—NFS. I
1154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
