Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brottning - Brottningens värde som kroppsövning, av professor E. Sjövall - Statistik (OS, VM, EM, SM, landskamper)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTTNIN G
Brott på lårben och underben äro,
om de över huvud förekomma, att
betrakta som rena olyckshändelser.
Brott på över- eller underarmen
uppkomma i regel endast när greppet
vid backhammer framifrån eller
bakifrån mot reglerna utföres så, att
underarmen brytes till mer än rät
vinkel mot överarmen.
Ansvaret för undvikande av dessa
och andra skador faller till stor del på
mattdomaren. Denne är skyldig att
noggrant följa med, påpeka de
förbjudna greppen och omedelbart korrigera
dem.
Othämatom (underhudsblödning i
ytteröronen) uppkommer genom
gnidning och klämning av öronmusslorna.
Behandlingen bör här bestå i att
snarast möjligt tömma ut blodet, varefter
brottaren avhåller sig från brottning,
tills läkning inträtt. Stundom,
särskilt vid försummad behandling,
uppkommer den ärrskrumpning, vanligen
i form av förtjockning, som går under
namnet »blomkålsöron». Jämför
artikeln Boxning, sp. 1041.
Skyddsåtgärderna måste inläras redan från
början.
Den utomordentliga betydelsen av
att noggrant inlära de i
brottningsreglerna angivna och ovan anförda
skyddsåtgärderna framgår tydligt av
denna erfarenhet om farliga
brottningsskador, och inlärandet bör ske
systematiskt redan vid början av
träningen. Det är näml. just de yngre
brottarna, som icke lärt sig tekniken
och skyddsåtgärderna tillräckligt, som
riskera skador, under det att en tränad
brottare knappast löper någon
allvarligare fara, när reglerna följas och
tillbörlig försiktighet iakttages.
Av stor vikt i brottning är en
noggrann hygien. Först och främst
personlig: bad (resp. dusch eller tvättning)
måste förekomma ej endast efter utan
även före varje övning. Vid eksem,
bölder o. d. får brottning ej utövas.
Vidare bör brottarmattan vara
försedd med överdrag, vilket, såsom
tävlingsreglerna föreskriva, skall tvättas
och desinfekteras före varje träning
eller tävling. E. S-ll.
STATISTIK.
Olympiska Spelen.
Brottning förekom redan i Aten 1896.
Man tävlade emellertid endast i
grekiskromersk stil och endast i en klass, som vanns
av tysken Schumann med greken Tsitas på
2. plats.
Vid spelen i Paris 1900 var brottning ej
upptagen i programmet.
I S:t Louis 1904 fanns brottning däremot
med, dock endast i fri stil, där man tävlade
i 7 klasser. Någon europeisk konkurrens
förekom ej, och alla guld-, silver- och
bronsmedaljerna vunnos av U. S. A. De båda
tyngsta klasserna hemfördes av
norsk-ame-rikanerna Ch. Erickson och B. Hansen, New
York.
I Aten 1906 tävlade man endast i
grekiskromersk stil, i London 1908 däremot även i
fri stil. Vid sistnämnda tillfälle sände
Sverige för f. ggn deltagare till olympiska
brottningstävlingar.
I Stockholm 1912 förekom endast
grekiskromersk stil, i Antwerpen 1920 återigen både
grekisk-romersk och fri stil, vilket sedan
varit fallet vid alla de följande spelen.
Viktklassernas antal har successivt ökats.
Sedan 1932 tävlas i både grekisk-romersk och
fri stil i 7 klasser.
Inofficiell poängberäkning: Guldmedalj 3 p.,
silvermedalj 2 p., bronsmedalj 1 p.
Olympiska Spelen 1 9 06 i Aten.
Grekisk-romersk stil (17 anmälda från 9 nationer).
Guldmedalj Silvermedalj Bronsmedalj
Lättvikt R. Watzl, Österrike K. Karlsen, Danmark Holuban, Ungern
Mellanvikt W. Weckman, Finland R. Lindmayer, Österrike R. Behrens, Danmark
Tungvikt S. M. Jensen, Danmark H. Baur, Österrike M. Dubois, Belgien
Nationernas ordningsföljd: 1) Österrike 7 p.; 2) Danmark 6 p.; 3) Finland 3 p.; 4—5) Belgien
och Ungern vardera 1 p.
1181
1174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
