- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 1. A-Brännboll /
1171-1172

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brottning - Brottningens värde som kroppsövning, av professor E. Sjövall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BROTTNIN G

För ungdom under 18 år bör tävling
i brottning icke förekomma liksom ej
heller systematisk träning till tävling.
Detta främst på grund av att skelettet
och dess förbindelser hos växande
individer icke äga samma motståndskraft
som hos utvuxna men även därför, att
det starka muskelarbetet till
övervägande grad är lokaliserat till vissa
delar av kroppen (nacke, hals, rygg
och axlar), samt slutligen därför, att
hjärtat, särskilt vid tävling, utsättes
för stora påfrestningar. Detta behöver
emellertid ej hindra, att inlärandet av
vissa delar av den elementära
tekniken under noggrann övervakning kan
påbörjas före fyllda 18 år.

Brottningsskadorna och
deras förebyggande.

Halskotpelaren mest utsatt för skador.

Den starka påfrestning, som huvudet
och halskotpelaren under brottning äro
utsatta för, betyder en allvarsam risk,
då varje skada här drabbar några av
kroppens viktigaste och tillika
ömtåligaste organ, hjärnan och dess
förlängning, ryggmärgen.

Tävlingsreglerna innehålla också
bestämmelser, att varje nybörjare skall
instrueras om vikten av att vid alla
kast bakåt spänna nack- och
halsmuskulaturen (»låsa egen nacke»)
samt att varje brottare skall
förstå att draga in huvudet och spänna
nacken, då han efter ett missat
nack-sving eller flygande mara faller
framstupa. Samma skyddsåtgärd bör
tillgripas även vid annan farlig situation
(jfr nedan). Denna skyddsåtgärd
betyder, att brottaren dels undviker stöta
huvudet rakt mot golvet, dels ger
halsen lämplig och ej för stark böjning.

Skadorna på huvudet uppstå genom
hårda, oförmedlade stötar (förbjudna
vid alla grepp), vilka även kunna leda
till att halskotpelaren skadas. Den
allvarliga risken med sådana stötar är för
huvudets del, att verkan sträcker sig
på djupet och att hjärnan därigenom
skadas. Ett dylikt olycksfall kan för-

löpa under övergående symtom på
hjärnskakning men kan medföra död.

Detta förekom 1935 i ett f°U, varvid
obduktionen visade, att skadegörelsen omfattade
delar av lilla hjärnan och förlängda märgen
jämte de angränsande mjuka hjärnhinnorna.

Vid stöt på huvudet i kroppens
längdriktning och med halskotpelaren icke böjd (t. ex.
vid omvänt livtag eller med smidjebälte och
överstörtning efter släppt grepp) kan brott
på halskotpelaren uppstå och därmed svår
skada på halsryggmärgen; ett dylikt fall med
dödlig utgång inträffade 1936.

Är halsen vid olyckshändelsen för
starkt böjd, kan skadan på
halskotpelaren — med eller utan samtidig skada
på huvudet — ta form av en
urled-vrickning. En bristning inträder då i
halskotpelarens band, och ett brosk
mellan två kotor slites itu. Symtomen
kunna i lyckligt förlöpande fall
inskränka sig till smärtor i halstrakten.
Men risken är stor för allvarlig eller
dödande skada på halsryggmärgen.

Flera dylika fall ha förekommit i Sverige
vid olika brottningssituationer, under vilka
en övermäktig framåtböjning av
halskotpelaren inträtt: vid fall framlänges med
huvudet före, vid fall baklänges med kullerbytta
över det på mattan fixerade huvudet, i
sittande ställning med motståndarens kropp
fallande ned över huvudet, vid applikation
av dubbelnelson och otillåten pressning
framåt. Även vid bakåtböjning av
halskotpelaren, t. ex. vid hög brygga och otillåten
nedpressning av bryggan i riktning mot
huvudet, kan samma skada uppkomma.

Brottning är kroppsligen så
påfrestande, att mindre allvarliga skador,
muskelbristningar och -sträckningar,
fotvrickning eller vrickning av
knäleden med åtföljande utgjutning, smärre,
ytliga hudskador, icke kunna helt
undvikas.

Urledvridningar i axelleden eller
armbågsleden äro sällsynta;
förekomma de, äro de lätta att böta, och den
skadade har all utsikt att bli fullt
återställd efter ett par veckors vila
från brottning.

Förutom de verkligt allvarliga
skadorna förekomma, ehuru sällsynt, brott
på andra delar av skelettet än
halskotpelaren, främst på nyckelbenen (ev.
även urledvridning) och revbenen.

1181

194

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/1/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free