Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Curling - Modern curling, av redaktör Nils J. Ahlgren och konsul Johan Sande j:r - Teknik och taktik - Träning och värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CURLING
samma sten osopad. Isytan är
nämligen belagd med en mängd damm
och små iskristaller, som hindra glidet.
Däremot har professorn i fysik vid
Saskatchewans universitet E. L. Harrington,
som framlagt resultaten av sina försök i
Annual of the Royal Caledonian Curling
Club 1924—25, funnit, att sopning hjälper
mycket på ospelad bana men endast i
ringa mån, sedan man spelat några
omgångar på banan.
De två spelare, som äro lediga,
befinna sig på banan för att sopa, dock
endast på kaptenens tillsägelse, och
böra helst stå på var sin sida om
riktlinjen. Den ene sopar längre ifrån
stenen ganska »brett», medan den
andre håller sig så nära stenen som
möjligt och endast sopar på en något
bredare remsa än stenens glidyta.
Man håller ena handen nära
borsthuvudet och pressar borsten mot isen,
under det att man med korta, snabba
tag polerar isen framför stenen. Kraft,
snabbhet och påpasslighet äro därvid
av största vikt. Att bedöma när en
spelare skall sopa eller ej hör till
spelets svåraste och intressantaste
moment.
Taktik.
Det gäller i curling i första hand att
placera eget lags stenar så, att största
möjliga poäng nås. Man måste därför,
så snart man fått någon eller några
stenar väl placerade, gardera dem, så
att de äro oåtkomliga för utslagning.
På en god gardering beror i
allmänhet den slutliga utgången.
Ett fyramannalag sammansättes så,
att till ettor uttagas de svagaste
spelarna och därefter efter spelstyrka
tvåor, treor och fyror. Fyrornas plats
intages, som nämnts, i regel av
kaptenerna själva.
Ettornas uppgift är att lägga upp
chanser för de övriga genom att
placera stenen framför eller omedelbart
innanför boet. En sådan sten kan
småningom av egna spelare eller
genom misstag av motståndaren skjutas
in i ett bättre läge. En i och för sig
vackert lagd sten i omedelbar närhet
av centrum eller bakom detta röner
nämligen oftast ödet att drivas ut av
en motspelare, som genom att spela
på denna har stor utsikt att intaga
dess plats. Hinner emellertid en
sådan sten garderas, är givetvis läget
ett annat.
Teoretiskt sett har det lag bästa
utsikterna att vinna poäng under en
omgång, vars kapten har att spela sista
stenen, såvida icke motståndarens gard
för sin bästa sten är ogenomtränglig.
En skicklig spelare kan emellertid
stundom, när isen medger god curl,
skaffa sitt lag poäng i ytterst svåra
situationer. En utanför cirklarna
liggande sten kan t. ex., om den befinner
sig ett stycke framför centrumlinjen,
bli inknackad till centrum eller
tjänstgöra som stöd vid en s. k. invickning.
Vid dylika slag måste spelaren beräkna
vinkeln med samma precision, som en
biljardspelare gör. Curlingstenen
följer nämligen vid träff på en annan
sten samma lagar som biljardbollen,
även om den icke kan bringas att
rekylera.
En stor betydelse för taktiken har
givetvis isbanans beskaffenhet. Är isen
kärv, erfordras större kraft i slaget.
Stundom medger isen över huvud taget
knappast någon curl. Däremot blir
curlen på lätt is så stark, att stenen,
när den håller på att stanna, beskriver
en kroklinje mot någon plats, dit den
under normala förhållanden ej skulle
gått.
Banan kan på detta sätt skifta
karaktär under spelets gång, vilket
gör kaptenens uppgift betydligt svårare.
Träning och värde.
Träning.
Även om curling som tävlingsspel
ställer ganska stora krav på fysisk
spänst, är spelet ej så påfrestande som
många andra idrottsgrenar, och
träningen kan därför huvudsakligen
inriktas på förvärvandet av teknisk
skicklighet.
De viktigaste grunderna i utspelets
391
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
