Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diet, av professor Erik Widmark och professor Martin P:n Nilsson - Vad åto antikens idrottsmän? - Hur vår föda i allmänhet bör vara sammansatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D/ET
DIET.
VAD VI BÖRA ÄTA.
Av professor Erik Widmark. Kap. »Vad åto antikens idrottsmän?» av professor Martin P:n Nilsson.
Ordet diet kommer av grek. diaita,
som betyder levnadssätt, d. v. s. ett
efter hälsans fordringar ordnat
levnadssätt. Mest användes ordet för att
beteckna näringsformer, som äro
nödvändiga eller lämpliga för hälsans
bevarande eller botande av särskilda
sjukdomar.
INNEHALL.
sp.
Vad åto antikens
idrottsmän? ....................... 605
Hur vår föda i allmänhet bör
vara sammansatt ........... 605
De näringsämnen, som ge
vår kropp energi ........607
Vatten, kroppens
huvudbeståndsdel ............... 610
Kroppens byggnadsmaterial,
de s. k. specialämnena .. 610
Diet för idrottsmän ..........613
Se även art. Hälsoregler och Njutningsmedel, jfr art. Bantning och Fysiologi.
Vad åto antikens
idrottsmän?
Vid idrottsmännens träning i antiken
skänktes stor uppmärksamhet åt
dieten. Det finns en tradition, att
idrottsmän i äldre tid levde av bröd, ost och
torkade fikon, d. v. s. den vanliga
grekiska vardagskosten. Traditionen vet
också berätta vem som införde
köttdieten, nämligen löparen Dromeus från
Stymfalos, som segrade i Olympia 484
f. Kr., eller tränaren Pythagoras.
Troligen har denna tradition
uppstått som reaktion mot den omåttliga
köttdiet, för vilken redan tidigt
idrottsmännen, liksom den grekiska mytens
kraftkarl, Herakles, voro bekanta.
Antikens mest berömde idrottsman, Milon
från Kroton, som vann många segrar
vid olika spel 532—516 f. Kr., skall
dagligen ha förtärt 8’/j kg kött, lika
mycket bröd och 10 liter vin. Liknande
berättas även om andra idrottsmän.
Lustspelsförfattaren Aristofanes (d.
385 f. Kr.) skämtar med idrottsmännens
omåttliga aptit, och den atenske
författaren Xenofon (f. omkr. 430 f. Kr.)
låter Sokrates uttala sig skarpt mot
ett omåttligt levnadssätt.
Andra grekiska idrottsmän förde
också en sundare diet. Om Ikkos, som
segrade i femkamp i Olympia 476 f.
Kr., berättas t. ex., att han under
träningen levde måttligt och intog en
bestämd kvantitet föda. En inskrift
från Delfi innehåller vidare förbud mot
vin på tävlingsplatsen.
Iakttagandet av dietens betydelse för
idrottsmän bidrog mycket till att den
beaktades i medicinen. Läkarna skänkte sålunda
stor uppmärksamhet åt dietens inflytande
på människans konstitution. Den störste av
alla grekiska läkare, Hippokrates, ansåg,
att en genom alltför kraftig diet framkallad
styrka var farlig och utsatte kroppen för
risker.
Dietföreskrifterna hos läkarna äro
infogade i ett system, som över huvud gäller
kroppsrörelsernas inflytande på det
mänskliga välbefinnandet genom en noga reglerad
livsföring.
Ett noggrant beaktande av dieten ingick
även i det sjukgymnastiska system, som
Herodikos uppställde på 400-talet f. Kr. (se
bd 1, sp. 227 f.).
Som ett kuriosum kan nämnas, att
Filostratos (se bd 1, sp. 228) beskyller
läkarna för att ha lärt atleterna vällevnad,
att proppa sig fulla med mat och före
träningen sitta stilla, stinna som mjölsäckar.
Litt.: J. Jüthner, »Philostratos über die
Gymnastik» (1909). M.P:nN-n.
HUR VAR FÖDA I ALLMÄNHET BÖR VARA
SAMMANSATT.
Vår föda har två huvuduppgifter:
1) att ge kroppen den nödvändiga
mängden energi, 2) att tillföra den
material för nybildning och underhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
