Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelmann - Engelska Cupen, av redaktör Paul Brewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GELSKA CUPEN
bästa konståkare, bl. a. norrmannen
Axel Paulsen, och var sedan länge
Wiens främste representant. Han vann
EM 1892 (första gången tävlingen
anordnades) och 94.
På sin stora tomt vid Jörgerstrasse
i stadsdelen Hernals i Wien anlade
hans fader 1871 en stor skridskobana.
Denna bana, som alltjämt står under
Eduard Engelmanns ledning, är en av
världens mest kända och medelpunkten
i Wiens skridskosport samt var den
första utebana, som försågs med
frysanläggning (1909).
Hans dotter H e 1 e n e E. (f. 1898 •/,),
gift Jaroschka, vann VM i
paråkning med Karl Mejstrik 1913 och med
Alfred Berger 1922 och 24. Med den
senare vann hon även guldmedaljen vid
OS i Chamonix 1924. Med Mejstrik vann
hon Nordiska Spelens tävling 1913.
Eishockeyklub Engelmann,
som den på Engelmannbanan spelande
Plötzleindorfer Sportklub sedan 1932
heter, är en av Österrikes starkaste
ishockeyklubbar. Sal.
ENGELSKA CUPEN.
Av redaktör Paul Brewitz.
Turneringen om The English Cup, den
vedertagna benämningen på The
Foot-ball Association Challenge Cup,
Engelska Fotbollsförbundets
utmaningspokal, är världens mest kända
fotbollstävling.
Från 12 till 73 deltagande lag på 10 år.
Pokalen uppsattes 20 juli 1871, då
Football Association framlade
statuterna för en årligen återkommande
turnering. 15 klubbar anmälde sig och
bestredo genom subskription kostnaderna
för pokalen.
Bland de 12, som deltogo (3 lag ställde ej
upp), var även en skotsk klubb, Queen’s
Park, vars resa ned till London bekostats
genom en insamling i hemstaden, Glasgow.
Queen’s Park fick stå över till semifinalen,
där laget spelade oavgjort mot Londonlaget
The Wanderers, varpå skottarna avstodo från
omspelet, som skulle ha ägt rum i London.
Wanderers, av vilkas spelare en (forwarden
C. E. Hooman) ännu (1939) är i livet, vunno
sedan finalmatchen med 1—0 över Royal
Engineers.
Nästföljande säsong, 1872—73,
startade endast 14 lag, men därefter steg
anmälningssiffran raskt. De nordengelska
klubbarna gåvo sig med i tävlingen, som
1878—79 räknade 42 deltagare och tio
år efter starten, 1881—82, icke mindre
än 73 lag, vilket gjorde det nödvändigt
att dela upp lagen efter deras
geografiska läge och spela alla omgångar före
semifinalen i tre divisioner, norra
England, västra England och
Londondistriktet.
Till 1882 dominerade amatörlagen.
Under första årtiondet hade
sydengelska studentlag och klubbar, bildade
av forna elever i »public schools» (Old
Etonians, Old Carthusians), dominerat
tävlingens slutomgångar, och först 1881
—82 nådde två nordengelska lag
semifinalerna, nämligen Sheffield Wednesday
och Blackburn Rovers. Det sistnämnda,
förstärkt med skotska spelare, slog
sig även fram till finalen, där laget
dock oväntat förlorade till Old Etonians.
Denna seger betecknade emellertid
slutet på söderns överlägsenhet.
Klubbarna i Lancashire, Yorkshire och Midland,
som i mitten på 80-talet införde
pro-fessionalism, överflyglade helt och
hållet söderns amatörlag, och först sedan
professionalismen i slutet på 90-talet
införts även i södra England, förmådde
en sydengelsk klubb, Tottenham
Hotspur, 1901 hemföra trofén.
Från Kennington Oval till Wembley.
Publikintresset för cupen ökades
efter ligans bildande i slutet på 80-talet
och proffsfotbollens legalisering 1885.
De första finalerna bevittnades av 3—
4 000 åskådare, men publiksiffrorna
gingo så i höjden, att Kennington Oval,
Surreyklubbens cricketanläggning, där
finalerna dittills (utom 1873) spelats, i
början av 1890-talet icke kunde rymma
de folkmassor, som ville se slutkampen
om trofén. 1893 flyttades finalen till
Fallowfield Ground i Manchester, där
45 000 åskådare betalt entré, och föl-
881
882
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
