Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike runt, Le Tour de France
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE RUNT
Bild 2. Italienaren Gino Bartali efter segern
i Frankrike runt 1938.
triumferade 1909 den med väldiga
fysiska krafter utrustade luxemburgaren
Francois Faber. 1912 noterades den
första belgiska segern genom Odile
Defraye, och belgierna ha sedan dess
hört till loppets dominerande figurer.
Särskilt gäller detta de starka,
uthålliga flamländarna (Thys, Buysse,
De-waele, kusinerna Romain och Silvère
Maes, Vervaecke, Demuysère), vilka
inom cyklismen tack vare sin hårda
Bild 3. Schematisk skiss av etappen Briangon
—Aix-les-Bains, med 311 km tävlingens längsta
och en av de svåraste. Vägen för först över
den 2 650 m höga Col du Galibier och
därefter på Europas högsta landsväg upp till
Col de l’Izeran (2 770 m). Körriktningen går
från höger till vänster.
träning och förmåga att plåga sig
spelat ungefär samma roll som finnarna i
långdistanslöpning.
Defrayes triumf följdes av sex
belgiska segrar, och först 1923 bröts
segerraden av den franske cykelidolen Henri
Pélissier, kanske den bäste
landsvägscyklist, som någonsin funnits. Pélissier
blev året därpå slagen av italienaren
Ottavio Bottecchia, en murare från
Pordenone i Friulien, som 1923 gjort
sensation genom att bli tvåa i tävlingen.
Bottecchia — Frankrike runt-specialisten.
Bottecchia hade nära nog idealiska
förutsättningar för detta slags tävling.
Han ägde en otrolig förmåga att
övervinna 30- à 40-milsetappernas
oerhörda strapatser och var, tack vare
sin lätta kroppsvikt och enastående
fysik, fenomenal i att cykla uppför
Pyrenéernas och Alpernas många över
2 000 meter höga stigningar. Bottecchia
kan för övrigt betecknas som den ende
store specialisten på Frankrike runt.
Betecknande var, att han knappast
vann något annat större lopp, inte ens
det med Le Tour de France
närbesläktade Italien runt. 1926 vann belgiern
Lucien Buysse, »det flandriska
lokomotivet», och under de två följande åren
triumferade luxemburgaren Nicolas
Frantz, en stor, kraftig man av
belgiernas typ.
1930 blev loppet »humaniserat»
genom en avkortning på omkring 50 mil
samt något kortare och flera etapper.
Fransmännen kunde glädja sig åt fem
segrar i följd genom de eleganta och
uthålliga stilryttarna Leducq, Magne
och Speicher. 1938 års tävling vanns
mycket klart av italienaren Gino
Bartali, vilken tack vare sina
utomordentliga talanger som bergscyklist — många
anse, att hans like som backtagare icke
funnits — mot slutet av tävlingen stod
i fullkomlig särklass.
På Alpetapperna avgöres i regel tävlingen.
Det är för övrigt nästan alltid i
Pyrenéerna och Alperna, som tävlingen
avgöres. Konditionsstarka ryttare, som
287
Tryckt "/„ 40
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
