Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gjöslien, Oscar - Glaciär →Bergbestigning, sp. 752 - Gladiatorsspel, av professor Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLACIÄR
menkollens 5-milslopp 1935, blev trea 32,
37 och 38, fyra 40 och femma 39, blev på
50 km i Lahtis fyra 1937 och sjua 35, i VM
trea 39. På 17 km var han trea i
Hoved-landsrennet 1934, på 18 km tvåa i
Holmenkollen 1938.
Hans bror Henry G. (f. 1900),
medlem av Drafn, vann 1927 överraskande
Holmenkollens 5-mil. P.C.A.
Glaciär ->Bergbestigning, sp. 752.
GLADIATORSSPEL.
Ett av romartidens mest omtyckta
folknöjen.
Av professor Martin P:n Nilsson.
Gladiator (av lat. gladius, svärd) var
hos forntidens romare namn på de
yrkeskämpar, som vid offentliga
föreställningar, gladiatorsspel, stredo på liv och
död mot varandra. Gladiatorsstriderna
försiggingo i för detta ändamål särskilt
uppförda byggnader, ->amfiteatrar, men
där sådana ej funnos, och i äldre tid
alltid, på stadens torg. De kämpande, som
ofta stredo parvis, voro utrustade med
främmande och egendomliga vapen, och
vanligen ställdes gladiatorer med olika
beväpning mot varandra.
Fäktstrider på liv och död.
I Rom förekommo gladiatorsstriderna i
början endast vid stormännens begravningar. Man
har av denna omständighet velat draga
slutsatsen, att de voro en ersättning för
människooffer vid begravningar, vilka i äldre tid
förekommo hos vissa folk. Sannolikt äro de ett av
de många lån, som romarna gjort hos
etruskerna (ett forntida folk i mellersta delen av
Italien), vilka hade en utpräglad böjelse för
sensationella och blodiga förströelser. Enligt
traditionen ägde gladiatorsspel första gången
rum i Rom vid en begravning 264 f. Kr., då tre
par gladiatorer uppträdde, men 216 f. Kr.
ökades antalet till 22 par.
Vid republikens slut blevo gladiatorsspelen
ett medel, genom vilket äregiriga politiker
sökte skaffa sig folkgunst. Senare bekostades
gladiatorsspelen företrädesvis av kejsaren, och
vid de 8 gladiatorsspel, som kejsar Augustus
gav under sin regering, skola sammanlagt ung.
10 000 man ha uppträtt.
Gladiatorsspel föranstaltades även av privata
företagare, som höllo gladiatorsband och ibland
hyrde ut dem.
Gladiatorerna drogo in på arenan i pa-
radmarsch och hälsade därvid kejsaren
med det bekanta tillropet: »Ave, Caesar,
morituri te salutant!» (»Hell, Caesar, de
som skola dö hälsa dig!»). Därpå
mönstrades deras vapen. Föreställningen började
med en parad- och skenfäktning, varpå
trumpetstötar gåvo signalen till de
allvarliga stridernas början.
Om en gladiator sårats så svårt, att han
icke kunde fortsätta striden, nedlade han
vapnen och höjde vänstra handen för att
be om nåd. Åtskilliga föredrogo dock att
utan vidare mottaga dödsstöten.
Avgörandet tillkom spelgivaren, men denne
brukade överlåta det åt publiken, som
gav nåd genom att svänga dukar eller
höja den knutna handen med tummen
uppåt, om gladiatorns tapperhet och
uppträdande behagat den. Ibland hände det,
att publiken begärde, att en populär
gladiator skulle ges fri. De, som visat
fruktan, kunde vara säkra på dödsdomen, som
av publiken uttrycktes genom att den
knutna handens tumme vändes nedåt. De
fallna släpades bort av som dödsgudar
maskerade män och buros ut genom
en särskild port.
Gladiatorerna tränades rationellt.
Gladiatorns uppträdande på arenan
föregicks av en lång och intensiv träning.
Om Caesar berättas, att han t. o. m. lät
rekryterna inövas av senatorer, som voro
särskilt kunniga i vapnens bruk. Vanligen
voro tränarna yrkesmässiga fäktmästare,
gladiatorer, som dragit sig tillbaka från
arenan. Gladiatorernas skicklighet i
fäktkonsten blev till slut så stor, att en
konsul använde gladiatorer för att lära sina
soldater finesserna i konsten att utdela
stötar och göra parader.
Gladiatorerna höllos instängda i skolor.
Flera sådana äro bekanta från Rom,
Capua m. fi. ställen. I Pompeji har man
påträffat en stor byggnad, som tjänat som
gladiatorskasern.
Disciplinen var barbariskt hård. Den,
som frivilligt inträdde som rekryt, måste
svära, att han var villig att låta piska sig
med spön, bränna sig med eld och döda
sig med svärd.
707
708
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
