Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönhagen, Åke E. - Grönland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNLAND
sig känd som en framstående ryttare
och värjfäktare.
Grönhagen har
nedlagt ett
omfattande och
betydande arbete inom
ledningen för hästsport,
militär idrott och
fäktning. Han var
bl. a. ledare för de
svenska fäktarna vid
OS 1924 och 36.
Grönhagen var sekr. i
Karlsborgs Fältrittklubb
1916—19, styrelseledamot
i Stockholms
Fältridt-klubb 1920—26, sekr. i
Sveriges Militära
Idrottsförbunds verkställande utskott 1929—34,
ordf. i Militär Idrotts
Stockholmsdistrikt 1935
—36, v. ordf. i
Föreningen för
Fäktkonsten Främjande 1920—36, v. ordf. i Svenska
Fäktförbundet 1930—32 och ordf. där 1932—36
samt sedan 1940. N. H-n.
GRÖNLAND.
Grönland, världens nordligaste och
största ö, är till större delen täckt av
inlandsis. Endast en smal zon utmed
kusten är isfritt land och befolkad.
Den fåtaliga befolkningen (omkring
17 000) utgöres, utom av på Grönland
stationerade danska tjänstemän, av
eskimåer. Dessa föra ett halvt nomadartat
liv och ha för sitt uppehälle uteslutande
varit och äro till största delen fortfarande
hänvisade till jakten på säl, vilken
levererar såväl eskimåernas kläder och föda
som material för deras redskap och båtar.
Eskimåerna äro synnerligen skickliga paddlare.
Jakten på säl bedrives företrädesvis på
sommaren, då eskimåerna i sina kajaker jaga den
med primitiva harpuner. Kajaken, som består
av en lätt, med sälskinn klädd trästomme, har
under århundradenas lopp utvecklats från en
ganska klumpig till en mycket elegant farkost,
vilken eskimån behärskar med förvånande
färdighet. Den har blivit förebilden för den
moderna sportkanoten. Ehuru kajakrodden för
eskimån är en nödvändighet och en
förutsättning för hans liv, har den dock i viss mån
karaktären av sport. Redan från sin tidigaste
ungdom övar han sig i att behärska sin
farkost, och ju skickligare han blir, desto större
är hans anseende.
Lek och idrott i äldre tider.
Liksom jakten på säl är även
isbjörnsjakten, vilken förr bedrevs med spjut,
uteslutande en förvärvskälla för eskimån.
Detta var emellertid icke fallet med de
lekar och idrotter, med vilka eskimåerna
förr sysselsatte sig, när de på sommaren
möttes för att under den för säljakten
gynnsamma isfria tiden samla förråd för
vintern. De roade sig då med bollspel,
arssåunek, brottning, pångnignek,
kapplöpning, arpaliünek, bågskjutning,
pisig-sarnek, ett slags gymnastisk övning på en
löst hängande rem, vars ändar voro
fastbundna vid en vågrät bjälke,
agdlunaria-katarnek, ett kastspel, ajagak, och andra
övningar, ofta till förfång för den
nödvändiga jakten.
Primitiv fotboll synnerligen
populär.
Bild 1. Fotboll på Grönland i forna tider. — Efter
Medde-lelser om Grönland, bd 54.
839
Bollspel bedrevos i olika
former. Ursprungligen bestod
bollen av ett med sand fyllt
sälskinn, som naturligtvis var
för tungt för att kunna
sparkas. Spelet bestod därför
huvudsakligen i att man försökte
hindra motparten att komma i
besittning av bollen. Senare
övergick man till mindre och
runda bollar, som kastades
eller sparkades av de i ring upp-
840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
