Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olympiska spel - Moderna Olympiska Spel, av redaktörerna Sven Lindhagen och Rune Carlsson - Statistiska uppgifter - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLYMPISKA SPEL
rensen, Danmark, yngst. Hon var endast 12 år,
när hon vann silvermedalj i 200 m bröstsim vid
OS 1936. Äldste pristagare är likaledes O. G.
Swahn, som då han vann silvermedalj i lag i
skjutning mot löpande hjort vid OS 1920 var
nära 73 år gammal.
Swahn torde därmed även ha satt
ålders-rekord för deltagarna. Han var i varje fall mer
än 60 år äldre än den yngsta, som deltagit i
spelen, E. Inada, Japan, som när hon startade
i konståkning på skridsko vid OS 1936 endast
var 11 år. S. L.; R. C-n.
LITTERATUR AN VISNING AR.
Antikens Olympiska Spel.
Det viktigaste av de verk, som till nutiden
förmedlat kännedomen om antikens Olympiska
Spel, är Pausanias’ »Periegesis tes Hellados»,
som föreligger i en av H. Hitzig och H.
Blümner utgiven, på tyska kommenterad
upplaga, »Pausaniæ Græciae descriptio» (1896—
1910). Av samma verk finnes även en av J. G.
Frazer utgiven översättning med kommentarer,
»Pausanias’s description of Greece» (1898).
Av den moderna litteraturen intressera
främst den av E. Curtius och F. Adler utgivna
redogörelsen för de statliga tyska
utgrävningarna i Olympia, »Olympia. Die Ergebnisse der
von dem Deutschen Reich veranstalteten
Aus-grabung» (5 band, 1890—97), och samma
författares »Olympia und Umgebung» (1882).
Några av Curtius hållna föredrag,
kompletterade genom tyska översättningar av utvalda
texter av Pindaros, Pausanias och Lukianos
samt en uppsats om grekisk idrott av J.
Ascher-feld, utkommo 1935.
De bästa översiktsarbetena äro E. N.
Gardiner, »Olympia, Its history and remains»
(1925), och F. Mezös vid OS 1928 med
guldmedalj i litteraturtävlingen belönade verk, 1930
översatt till tyska under titeln »Geschichte der
Olympischen Spiele». Även två andra arbeten
av E. N. Gardiner, »Greek athletic sports and
festivals» (1910) och »Athletics of the ancient
world» (1930), behandla utförligt Olympia och
de Olympiska Spelen. Synnerligen värdefull
är även artikeln Olympia (Olympische Spiele)
i Pauly-Wissowa, »Real-Encyclopädie der
clas-sischen Altertumswissenschaft» (bd 17,2 1937
och bd 18, 1 1939). De flesta av dessa arbeten
innehålla även utförliga litteraturanvisningar.
Av den övriga litteraturen om forntidens
Olympiska Spel kunna här endast några av de
mest kända anföras: J. H. Krause, »Helleniker,
Bd 1. Die Gymnastik und Agonistik der
Hellenen» (1840—41), A. Boetticher, »Olympia, Das
Fest und seine Stätte» (1883), A. Trendelenburg,
»Pausanias in Olympia» (1914), W. Dörpfeld,
»Olympia in römischer Zeit» (1914) och
»Alt-Olympia» (1935), samt W. Wunderer, »Olympia»
(1935).
På svenska föreligga J. Centerwall, »Olympia
och de olympiska spelen» (1903), och H. Bri-
sing, »Hellenisk idrott. Olympiska spelen i det
gamla Grekland» (1912).
Moderna Olympiska Spel.
Av den allmänna litteraturen må främst
nämnas två arbeten av P. de Coubertin: »Une
cam-pagne de vingt-et-un ans» (1909) och
»Qua-rante années d’01ympisme, 1894—1934» (1934).
En utomordentligt värdefull statistisk
redogörelse för de Olympiska Sommarspelen t. o. m.
1936, »Ein Nachschlagewerk über die
Organisation, Geschichte und Sportergebnisse der
modemen Olympischen Spiele», redigerad av C.
Diem, föreligger tyvärr endast i korrektur och
beräknas utkomma först efter det nu pågående
världskrigets slut. En liknande, mycket
värdefull redogörelse för de Olympiska
Vinterspelen är F. Wasner, »Die Olympischen
Win-terspiele 1924—36» (1936).
F. Mezös ovan nämnda verk innehåller även
en av F. Miller skriven översikt av de
moderna spelen t. o. m. 1928. En mera utförlig
men likaledes populärt hållen skildring av
dittills anordnade spel är den av C. J. Groothoff
redigerade »De Olympische Spelen» (1928). På
svenska föreligger ett översiktsarbete av A.
Ringius, »Vägvisare genom Olympiaderna»
(1913).
OS i Aten 1896.
P. de Coubertins m. fi. »Die Olympischen
Spiele 776 v. Chr. bis 1896 n. Chr.» (1897) är
jämte ett av Atentidningen Estia utgivet
album, »Olympiakoi agones» (1896), den enda
litteraturen över de första spelen i nutiden.
OS i Paris 1900.
Frankrikes O. K. utgav efter spelen »Résultats
des Jeux de la Ilème Olympiade Paris 1900».
Det svenska deltagandet har skildrats i Ny
Tidning för Idrott och Nordiskt Idrottslif.
OS i S:t Louis 1904.
J. P. Lucas, »The Olympic Games 1904» (1905).
J. E. Sullivan, »The Olympic Games at St.
Louis» (1905).
OS i Aten 1906.
J. E. Sullivan, »The Olympic Games at
Athens» (1907). »Sveriges deltagande i
Olympiska Spelen i Athen 1906», redogörelse
avgiven av Svenska Organisationskommittén genom
V. G. Balck (1906). B. Roosval, »Med svenskarna
i Athén» (1906).
OS i London 1908.
»The Fourth Olympiad, being the official
report ön the Olympic Games of 1908», redigerad
av T. A. Cook (1909). J. E. Sullivan, »The
Olympic Games at London» (1909). Det svenska
deltagandet refererades tämligen utförligt i
fack-och dagspress.
OS i Stockholm 1912.
»V. Olympiaden. Officiell redogörelse för
Olympiska Spelen i Stockholm 1912», redigerad
823
824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
