Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sellén, Nils F. - Selmatjåkko - Selånger, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SELÅNGER
samt konsulent för fysisk fostran i
Skolöverstyrelsen. Under en gymnastikens
brytningstid företrädde han den strängt
lingianska riktningen (Hjalmar
Ling-Törngren).
Gymnastikdirektör vid
G. C. I. 1891 var Sellén
extralärare där 1893—
1906 och lärare i
friskgymnastik 1906—09. Han
var även
gymnastiklärare vid flera läroverk
i Stockholm.
Sellén var en utmärkt
ledare av pedagogisk
gymnastik, känd bl. a.
för sina omväxlande
dagövningar. Han
arbetade för G. C. I:s
utveckling till högskola med 3-årig utbildning
samt var även verksam för gymnastiken i
folkskolan. Det var främst Selléns förtjänst, att
G. C. I:s 100-årsj ubileum 1913 blev en storartad
hyllning för svensk gymnastik med stor
anslutning även från utlandet. G. C. I. har aldrig
haft så många utländska elever som under
Selléns föreståndartid. — Han var en av
redaktörerna för Tidskrift i Gymnastik 1912—19. Mbg.
Selmatjåkko, fjällmassiv vid övre
Vistasdalen, n. om Kebnekaise, i Lappland,
har minst fyra huvudtoppar över 1 900 m,
därav två, som nå över 2 000 m. Högst
är ->-Pantoppen (2 035 m ö. h.). Alla äro
lätt tillgängliga från Stuor Räitavagge i s.,
utom västtoppen, som lättast bestiges från
Alesvagge i v. ->Bergbestigning, sp. 769
och 771. Pan.
SELÅNGER, SVEN.
Sven Selånger, till mars 1939 Eriksson
(f. 1907 19/3 i Selånger socken), från 1946
sporthandlare i Sundsvall (där han t. o. m.
1937 var byggnadssnickare; 1938—45
försäljare i Örnsköldsvik), är Sveriges
hittills förnämste backhoppare och en av
landets säkraste idrottsmän i
internationell konkurrens.
Selånger drog som 10-åring
uppmärksamheten till sig i skoltävlingar, som han överlägset
vann, och nådde som 18-åring eliten, då han
vid SM blev trea i backe och fyra i
kombinerad tävlan. Åren 1926 och 27 blev han sjunde
man i yngre klassen i backe i Holmenkollen.
Selånger-Eriksson har sedan dess tillhört
världseliten och stått som ensam svensk av
klass mot norrmännen, som kunnat »sätta allt
på ett kort» i vetskap om att någon av dem
borde lyckas mot den ensamme svensken.
Vid OS, där han 1932
och 36 var den svenska
truppens kapten och
fanbärare, föll han i
backe 1928, blev fyra
1932 och vann
silvermedalj 1936, då han hade
2,5 m större
sammanlagd hopplängd än
segraren, B. Ruud. I
kombinerad tävling blev
han sexa 1928 och
femma 1932.
Vid F. I. S.-tävlingar
och VM äro hans
placeringar, i backe: 1929
13., 1930 föll, 1931, 33 och
34 3., 1937 föll, 1938 14.
och 1941 3.; i
kombinerad: 1929 föll, 1930 15.,
1931 17., 1933 1. och 1941
6. I Holmenkollen har
han, utom sina båda
7.-platser i yngre klassen,
blivit 2. 1935 och 37, 15. 1938, segrare 1939 och 31.
man 1940. I 1935 års tävling ledde han, tills H.
Beck i tävlingens sista hopp passerade tack vare
0,5 m större hopplängd. Han ansågs dock som
segrare, innan slutresultatet kungjorts, bl. a.
i norska radion. År 1937 hade han största
hopplängden men blev omtvistat slagen av Reidar
Andersen. Ar 1939 satte han backrekord med 62
m men var ej särskilt lyckad i stilhänseende, och
hans seger blev något överraskande. En norsk
tidning konstaterade: »Rätt segrare men fel år!»
I Lahtis blev han 1. 1931 och 4. 1933 i backe.
I SM i backe har Selånger en enastående
serie. Han vann 1928, 31, 33, 35, 36, 38, 39 och
41, blev tvåa 1930, 40 och 42, trea 1926, 27, 37 och
45, fyra 1929 och sexa 1944. Han startade icke
1932 och 43 och föll 1934. Han vann SM i lag
1939—42, 44 och 45. I kombinerad, där han tävlade
flitigt de första åren och på 1940-talet gjorde
en ej allvarligt menad come back, vann han
SM 1927, 28 och 30, blev fyra 1926 och 33, nia
1941 och tolva 1942. Han föll 1929 och startade
ej 1931, 32 och 34—40. Han tillhör även
pioniärerna för slalom i Sverige, blev uttagen till OS
1936 men startade ej, blev tvåa i SM 1937 och
segrade 1938. I Galdhöpiggrennet s. å. blev han
trea i störtlopp, slalom och kombination. I
yngre år var han god längdlöpare och blev elva
på 18 km i F. I. S.-tävlingen 1933.
Selånger-Eriksson hoppar med oerhörd
schvung och ståsäkerhet samt har en märklig
förmåga att »tänja ut hoppen» före nedslaget.
Hans stil (se bild vid Holmenkolltävlingarna)
är på grund av en viss osäkerhet i
skidföring-en, bl. a. bredspårighet, som han dock rättar
till i mitten av luftfärden, ej fullt förstklassig.
Hans tävlingshumör är glänsande. Han håller
en mängd backrekord i Sverige, bl. a. med 73
m i Sollefteå, det längsta hopp som gjorts i
Sven Selånger.
161
6—NFS. VI
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
