Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Släggkastning - Träning, av Sepp Christmann och Sven Lundgren - Träningsgymnastik, av kapten Klas Särner - Tävlingsregler - Värde, av docent Torgny Sjöstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄGGKASTNING
först att lära sig »hänga» riktigt i redskapet
och lägga kroppstyngden riktigt i förhållande
till släggan genom att rotera runt på stället
med böjda knän (»mala salt»). Därefter inövas
de förberedande svängarna, vilka skola
behärskas fullständigt, innan man övergår till de
egentliga svängarna. Fotsättningen i dessa
moment inövas utan redskap, till dess man kan
utföra 10—20 svängar i följd med full säkerhet.
Kastaren bör vara så säker i svängtekniken,
att han behärskar 5—7 svängar i följd med
släggan, innan han börjar öva utkastet.
Inomhus kan man med fördel använda en sandsäck
med läderhölje av föreskriven vikt, försedd med
stålwire eller repsträng och riktigt handtag.
När uteträningen med sikte på
tävlingssäsongen börjar, skall kastaren först skaffa sig
full säkerhet i ringen. Svängarna övas i början
utanför ringen och utan utkast, senare
omväxlande i och utanför ringen med och utan utkast.
Stor vikt bör läggas vid att den första svängen
startas behärskat, då man eljest icke kan få
fram den rätta stegringen i ansatsen. Utkastet
bör aldrig övas isolerat utan alltid i förbindelse
med 2—3 svängar, under jämn stegring av
rotationshastigheten från den första svängen till
den sista.
Under sommaren skall snabbhetsträningen
ytterligare intensifieras — flitig
joggningsträ-ning, sprinterlopp och startövningar skola ingå
i programmet, omväxlande med träning i
höjd-och längdhopp, viktkastning, stöt med tung
kula och viktlyftning. S. Ch-n; Lgn.
Träningsgymnastik.
Armgång och armhoppning i
lutande stege. Häng i böjda armar med
knogarna mot ansiktet. »Gå» sedan uppåt
»hand förbi hand» och »hoppa» nedåt
(händerna flyttas samtidigt). — Stärker händerna
och armarnas böj are.
Rephoppning.
»R o d d». -^Brottning, sp. 1158.
Fallhängande armböjning. Häng i
en bom (i höfthöjd) med benen framåt,
kroppen rak och knogarna mot ansiktet. Gör sedan
dels upprepade armböjningar, dels med böjda
armar armhoppning ett par cm åt vardera
sidan. — Stärker armens och skuldrans muskler.
Fallhängande sidvridning.
Utgångsställning som föregående men fötterna
isär och bommen i brösthöjd. För sedan
armarna växelvis raka utåt till golvet. —
Stärker bålens vridmuskler och skuldrans muskler.
Tvärframliggande sidvridning.
Ligg framstupa tvärs över en bänk med låren
mot bänken, fötterna isär och antingen fästade
i ribbstol i höjd med bänken eller stödda av
en medhjälpare. Tag sedan höftfäste (senare
hjässfäste) och gunga nedåt och uppåt samt
gör sidvridningar. — Stärker bålmusklema.
Svikthopp med knäuppböjning och
benväxling. K. S-r.
Tävlingsregler.
Släggkastning utföres från en ->-kastring med
2,135 m invändig diameter, och släggan skall,
för att kastet skall godkännas, falla ned inom
en på marken uppritad 90° cirkelsektor.
Släggan, som skall vara rund, är av järn eller
mässing med blykärna. Den skall vara försedd
med en sträng av fjäderståltråd, minst 3 mm i
diameter, eller pianotråd nr 36 (2,6 mm) och
med ett eller två trekantiga, oböjliga handtag,
som fästas vid strängen med en ögla (se pl. 2).
Strängen är anbringad vid kulan genom en
rörlig led, svirvel.
Seniorsläggans hela längd skall vara högst
122 cm, dess vikt minst 7,257 kg. Vid svenska
juniortävlingar användes en slägga med 6 kg
vikt, och från 1942 har den en längd av 122 cm
(tidigare 110 cm).
Mätningen sker från släggans (ej skaftets eller
handtagets) närmaste nedslagsplats.
Se i övrigt art. Kast, sp. 818.
S 1 ä g gk a s t n i n g e n s "värde som
kroppsövning.
Släggkastning är en kraftsport, som
kräver medverkan av nästan alla
kroppens muskler.
Svängningen av släggan erhålles under den
inledande rörelsen genom medverkan av ben-,
bäcken- och bålmuskler samt av de muskler,
som ha sitt ursprung på bålen och fäste på
armarna (->-Anatomi, pl. 4 och 5). Därefter
ökas rörelsen genom rotation, först av bålen
och hela kroppen och i slutläget ytterligare
tack vare medverkan av bäcken-, ben-,
bål-och armmuskulaturen.
Enär kroppstyngden spelar en
väsentlig roll såsom »motvikt» till släggans
centrifugalkraft, är det förhållandevis
tunga individer, som kunna väntas uppnå
de bästa resultaten. Även relativt
fetlagda personer kunna nå resultat av hög
klass. Eftersom hjärta och lungor icke
utsättas för särskild påfrestning, kan den
med framgång utövas av även tämligen
gamla idrottsmän. Liksom annan
kraftsport är släggkastning däremot olämplig
för den ej fullt utvecklade kroppen och
kan då vara direkt skadlig.
Skador äro eljest rätt ovanliga vid
släggkastning, men försummar man
ordentlig uppvärmning före kasten, kunna
muskelsträckningar och -bristningar
uppstå. Olyckstillbud, beroende på dålig
materiel eller oförsiktighet, förekomma
sällan. T. S-jd.
421
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
