Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spanska hovridskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSKA HOVRIDSKOLAN
Världens mest berömda ridskola, Spanska Hovridskolan i Wien (1890). — Efter en målning av
J. v. Blaas.
Skolan grundades av kejsar Karl VI, som
uppdrog åt Wienerarkitekturens berömde
mästare, J. B. Fischer von Erlach, att uppföra en
byggnad (manege med stallar) för ridskolan i
anslutning till Hofburg. Praktbyggnaden
fullbordades av dennes son, J. E. Fischer von
Erlach, och blev färdig omkr. 1735.
Vid skolan ha mästare på ridningens område,
som överberidare och beridare, genom praktisk
tillämpning fört den högre ridkonstens
grundsatser i ren form vidare till våra dagar.
Vid sekelskiftet 1800 var C. Regenthal
överberidare. Han följdes av Gottlieb och Max
Weyrother. Den sistnämnde, som var
överberidare i 15 år och även utgivit arbeten om
rid-ning, grundlade och stadfäste skolans
världsrykte. Efter honom följde Burgstock, Campen,
Nieder och överste Nadosy. Därefter tillträdde
Weyrothers framstående lärjunge, den berömde
Niedermeyer, platsen och innehade den i
tjugutvå år, till dess han efterföljdes av den bland
äldre svenska ryttare knappast mindre kände
F. Gebhardt. Kring sekelskiftet 1900 verkade
J. Meixner som överberidare, tills han
efterträddes av M. Herold.
Hovridskolan stod före 1918 under ledning av
en stallmästare vid det kejserliga hovet. Efter
1918 lydde Spanska ridskolan under
österrikiska lantbruksministeriet och styrdes av greve
van der Straaten, monarkiens siste 1.
stallmästare. År 1938, efter ockupationen av
Wien, underställdes skolan den tyska
krigsmakten. Chefskapet uppdrogs åt den framstå-
ende österrikiske olympiaryttaren överste
Pod-hajski (bronsmedaljör vid OS i Berlin 1936),
som under sig hade överberidarna W. Zrust,
G. Polak, E. Lindenbauer och H. Neumayer.
Hästmaterialet vid skolan är uteslutande
lippizzanare (se Hästen, sp. 136), ursprungligen
härstammande från andalusiska hingstar —
härav skolans namn.
Utvalda hingstar komma som 4-åringar från
stuteriet till skolan. Utbildningen sker
långsamt, ytterst systematiskt och försiktigt, ty
lippizzanaren är först vid sju års ålder fullt
utvecklad. Under omkring tre månader förberedas
hästarna uteslutande genom arbete i lina utan
ryttare. Under andra året vidtar det verkliga
dressyrarbetet. Varje häst rides dock högst ’/«
timme dagligen, men arbetet bedrives så
intensivt, att hans krafter tagas fullt i anspråk
under denna tid. Sedan dressyren blivit befäst
i de grundläggande gångarterna skritt, trav och
galopp, börjar arbetet för höga skolan med
piaff vid hand utan ryttare. De hästar, som
anses passa därför, utbildas i pelarerna, där det
brukar visa sig om de ha särskild fallenhet
för något eller några av skolsprången
(skolorna över marken). Under det andra
utbildningsåret rides hästen på kandar.
De följande åren fullkomnas dressyren i den
höga skolans rörelser, piaff, passage, levad m. m.,
och skolsprång (för härför lämpliga hästar).
I regel arbeta vid skolan omkring 30 hästar.
Dressyren har tydligen ett konserverande
in-inflytände, ty över tjugu år gamla hingstar,
453
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
