Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sportpressförbund - Sportskador, av överläkaren, docent Einar Perman och med. lic. Per Strömbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPORT SKADOR
Sverige: ->-Sport journalisternas Klubb,
Stockholm, gr. 1934, uteslutande avsedd för
yrkesjournalister i Stockholm. Flera städer ha
liknande organisationer. — Svenska
Idrottsjournalisternas Klubb (gr. 1916), omfattande
hela landet och öppen även för icke
heltidsanställda sportskribenter, utdelade bl. a.
understöd och stipendier för utlandsresor samt
anordnade tävlingar för sina medlemmar och även
mot Sportjournalisternes Klub, Oslo. Klubben
har ej sammanträtt sedan 1937 men är ej
formellt upplöst. Dess ordf. var 1916—21 S.
Hermelin och 1922—37 E. Pallin.
Danmark: Köbenhavnske
Sportjournalisters Klub, gr. 1922 (ordf. 1946 M. Simonsen);
Norge : Sportjournalisternes Klub, Oslo, gr.
1921 (ordf. 1946 F. Amundsen); Finland:
Finska Sportjournalisternas Klubb, Helsingfors,
gr. 1931 (ordf. 1946 E. Sevon).
Tyskland: Deutscher
Sportpresse-Verband, Berlin, gr. 1927; Italien: Associazione
Stampa Sportiva Italiana, Milano; Schweiz:
Association de la Presse Sportive, Zürich;
Spanien: Sindicato de Periodistas
Desporti-vos, Barcelona; Belgien: Association
Professionelle Beige des Journalistes Sportifs; USA:
Association of International Sports Writers of
America. Den mäktigaste
specialsammanslutningen är Basebali Writers Association of
America (gr. 1908). Ännu tidigare existerade Turf
Writers Association, och sportjournalisterna i
de olika staterna ha ofta egna sammanslutningar
inom speciella sportgrenar. P. B.; S. T.
SPORTSKADOR.
Av överläkaren, docent Einar Perman och med. lic. Per Strömbäck.
Av de skador, som kunna uppstå vid
sportutövning, äro de inre de farligaste
och mest svårbotade. De bero vanligen
på bristande eller illa skött träning eller
på för mycket tävlande. Skador av detta
slag behandlas dels i värdekapitlen
under de olika idrottsgrenarna, dels under
uppslagsorden Hälsoregler,
Kroppsövningar, Träning och Ungdomsidrott.
Yttre skador under sport kunna
givetvis uppstå av ovan nämnda orsaker men
bero oftast på rena olyckshändelser,
varvid en del idrottsgrenar erbjuder fler
risker än andra. Utövandet av vissa
idrottsgrenar kan även orsaka för dem typiska
skador. För ungdom i uppväxtåren kan
ensidighet i idrottsutövandet medföra
förändringar (deformeringar) på skelettet.
De flesta skador uppkomma genom
avvikelser från de rörelsemekaniska
lagarna, många genom fall, kollisioner etc.
Muskelrörelser, som icke äro
samordnade, liksom överskridande av
elasticitets-gränserna, få ofta som resultat en
bristning i eller avslitning av muskler, senor
eller deras benfästen.
Här må framhållas betydelsen av
uthållighetsprestationer bl. a. såsom ett värdefullt mått
på prestationsförmågan. I detta sammanhang
måste man dock på det bestämdaste varna för
att låta ungdomsidrotten glida över mot
uthållighetsprestationer i form av tävlingar, vilka
kunna orsaka den växande organismen svåra
skador. Uthållighetstävlingar böra reserveras
för friska män i åldem 20—40 år.
Här nedan lämnas en kort översikt över
typiska skador vid de kroppsövningar, där sådana
ej behandlats i »Värdes-kapitlen för de olika
grenarna, såsom boxning, brottning etc.
Svensk gymnastik är ganska
ofarlig. Hos gamla och otränade kunna förekomma
muskel- och senavslitningar samt ledskador, de
senare huvudsakligen i form av
meniskska-dor i knäleden, uppkomna i samband med
nedhopp och yttrande sig i minskad rörlighet,
smärtor o. s. v. Särskilt hos ungdom i
uppväxtåren kunna alltför intensiva benrörelser
framkalla Schlatters sjukdom (->-Kroppsövningar,
sp. 1020).
Gång. Utom ledskador och
senskideinflammationer (särskilt i hälsenan) äro brott på
mel-lanfotsben vanliga. Symtomen äro smärta och
svullnad. Vid röntgenundersökning finner man
ibland att det ej är fråga om ett brott utan om
benhinneinflammation, orsakad av
överansträngning genom muskeldragningen.
Löpning. Typiska skador äro brott på
mellanfotsbenen (se ovan), muskelbristningar i
nedre extremiteterna, senavslitningar (främst av
akillessenan, se bild), ofta i förening med
av-slitningsbrott på det benutskott, på vilket
se-nan är fäst. Symtom vid såväl avslitningar som
bristningar är så kraftig smärta på det skadade
stället, att all rörelse är utesluten. Vid
långdi-stanslöpning uppkomma lätt
hälseneinflamma-tioner och benhinneinflammationer i hälbenet
liksom ofta åderbråck.
Kast. Ofarligast synes diskuskastning vara.
Vid kulstötning äro fingerskador, särskilt på
pek- och långfingrarna, samt handledsskador
vanliga. Vid spjutkastning inträffa ofta
arm-bågs- och skulderledsskador, de förra så
vanliga, att man talar om »spjutarmbåge. C
^-Spjut-kastning, sp. 488); vidare kunna ryggskador lätt
uppstå för otränade vid en snabb
undervrid-ning under spjutet.
521
522
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
