Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk gymnastik - Svensk gymnastiks företräden framför andra system, av regementsläkaren Gunnar Frostell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt i olika länder gjorda ortopediska
undersökningar visar flertalet människor
utpräglade, likartade hållningsdeformiteter. De bestå
i en ökning av halskotpelarens naturliga svank
och bröstkotpelarens kut, en minskning av
ländsvanken och av bäckenets lutning. Därtill
komma en sänkning av skuldrorna och
revbenen, översträckning av knälederna samt
fotvalvets avplattning. Deformiteterna förekomma
med eller utan insufficiens1, flera eller färre
och mer eller mindre utpräglade hos samma
individ. Groteskt uppträda dessa karakteristiska
felställningar vid den allmänna
muskelförslapp-ning, som grundlägger astenisk habitus
(utseende). De äro det mekaniskt lagbundna
resultatet av skelettets förändrade
ledinställningar vid allmän muskulär svaghet (bild 25).
De äro likartade i alla åldrar, skiftande i
frekvens hos olika kategorier. Svenska
gymnastiserade studenter visa sålunda 10 % och
skogsarbetare 35 % av denna typiska
hållningsinsufficiens enligt gjorda undersökningar. Hos
människan torde ej finnas något vanligare
svaghetstillstånd än nämnda insufficiens, knappast
heller något för behandling mera tacksamt, då
fallen icke äro alltför avancerade.
Korrektivgymnastik är erkänt det bästa botemedlet.
I fullständig konsekvens med ortopediska
principer för korrektionen av deformiteter äro
nu den svenska gymnastikens
utgångsställningar, rörelseformer och arbetssätt f. ö. bestämda.
Den stående grundställningen är t. ex. en
konsekvent korrektionsställning riktad mot
astenisk habitus (bild 26). Överkorrigerande
hållningar och övningar användas såsom genvägar
för vinnandet av kraftekonomiskt
fördelaktigare, d. v. s. normalare, vanemässiga
hållningar. En minutiös, många gånger genial
kontroll på form och rörelseisolering och därmed
rätt verkan ligger i fixationen med redskap
eller genom kompenserande muskelverkan från
andra avlägsna rörelseområden.
Hållningskorrektionen är metodens främsta
särmärke, med hänsyn till att gymnastikens
svåraste uppgift är att bibringa normala
medellägen. Ett vanligt fel var att i
friskgymnastiken alltför ensidigt tillämpa denna för
sjukgymnastiken ledande princip.
Grundläggande principer.
Svensk gymnastik har ställts dels i den
allmänna uppfostrans tjänst genom den
pedagogiska gymnastiken, dels i medicinens genom
den medikala eller sjukgymnastiken, dels i det
nationella försvarets genom den militära
gymnastiken och dels i skönhetssinnets genom den
estetiska gymnastiken. De mest utpräglade och
viktigaste grunddragen och principerna för
svensk gymnastik äro följande:
1. Målet för utbildningen är att påverka
1 Bristande förmåga hos ett organ att fylla
sin funktion.
SVENSK GY MN ASTIK
c i
Bild 26. Schematisk bild av balansmassornas
ställning: A Normalt, B vid typisk
hållningssvaghet, C vid »giv-akt»-ställning.
kropp och själ till eget och det allmännas väl.
De funktioner, som kunna påverkas av
kroppslig övning, skola bringas till harmonisk
samverkan i det helas tjänst.
2. Harmoniens yttre tecken äro normala, d. v. s.
vanemässigt ändamålsenliga, kraftbesparande
medellägen och rörelser, som taga sig uttryck
i ädel hållning och skönt rörelsesätt.
3. Gymnastiken har ett bestämt syfte,
nämligen »att riktigt utbilda kroppen genom
riktigt valda övningar».
4. Allsidighetens princip: Alla
rörelsefunktioner skola såvitt möjligt under lektionen övas
efter föreliggande behov och i skiftande tempo.
5. Gymnastiken avser en progressiv stegring
av de enskilda övningarnas intensitet och
tempo, såväl inom dagsprogrammet som under den
fortlöpande utbildningen.
6. Rationell koordination uppbygger
följdriktigt allt högre funktioner. Uppbyggandet av
funktionerna sker från enklare isolerade till
mera komplicerade eller koordinerade övningar
och ställningar. Man använder icke de svårare,
förrän de lättare behärskas. Möjligheten att
genom uppehållen i mellanställningarna
kontrollera rörelsebanornas form är härvid det
icke minst värdefulla. Koordinationens
förfining är den uppfostrande gymnastikens
svåraste uppgift. Dess mål är fullkomning av
rörelseapparatens automatiserade samspel som
organisk helhet vid vanemässig kroppsrörelse.
Detta förfaringssätt är av mera påtagligt värde
än det mindre formklara innehållet i t. ex.
rytmisk gymnastik (Dalcroze m. fi.). Nämnda
fullkomning är på olika sätt tidigt av Ling
framhållen som ett av målen för pedagogisk gymnastik.
786 788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
