- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
1049-1050

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livskvadronen. Sveriges äldsta idrottsförening, av Åke Svahn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVSKVADRONEN

linska tidens »nordmannaanda» och
dygder-

Svärmeri för Karl XII.

I det sammanhanget bör Livskvadronens
namn och organisation observeras. Föreningen
var nämligen, efter mönster av det av Karl XII
år 1716 uppsatta elitförbandet, uppdelad i
staben, livkompaniet och
2:a kompaniet. Detta
skulle bestå av ett
antal utvalda ryttare, »om
20—30 års ålder, ogifta,
kvicka och hurtiga till
sinnes samt otörstiga».
Att lånet av namn och
organisation från
denna berömda karolinska
kår ej varit ett
skämtsamt infall av
föreningens stiftare utan
haft en symbolisk
innebörd är uppenbart, så
mycket mer som
sekreteraren, Dalin, under
hela sin levnad var stor
beundrare av
»hjältekonungen».

Karl XII var en
utomordentlig idrottsman,
redan i unga år
passionerad jägare — sin
första björn sköt han 11
år gammal — och
sedermera en av sin
armés skickligaste
ryttare, fäktare och
pistolskyttar. Hans berömda distansritt genom halva
Europa 1714 t. ex. är en alltjämt ouppnådd
prestation i ridsportens historia. I sin
hygieniska livsföring var Karl XII därjämte mer än
200 år före sin tid, vilket framgår av hans
uttalande: »Stadig motion och fastande håller
kroppen bäst i sitt naturliga esse,
särdeles efter de mesta sjukdomar
härröra av ovarsamhet med mat
och dryck.» I fält, d. v. s. under
större delen av sin levnad, levde
också konungen på sina soldaters
enkla kost och drack aldrig öl eller
vin, blott vatten eller mjölk. Karl
XII:s sanningskärlek slutligen är
vida omvittnad, konungen hatade
lögn.

Livskvadronen tillkom under den
krigiska stämning, som vid denna
tid framträdde i synnerhet hos den
yngre adeln, vars medlemmar till
stor del voro officerare.
Revanschkriget mot Ryssland 1741—42
kastade sin skugga framför sig. Ej
heller nykterhetsvänliga
förordningar voro främmande för tiden.
År 1733 tillkom sålunda en »För-

Olof von Dalin,
Livskvadronens
stiftare.

ordning emot swalg och dryckenskap», 1740
utfärdades t. o. m. ett brännvinsförbud och
året därpå ett förbud mot tobaksrökning för
dem, som ej fyllt 21 år. Över huvud taget kan
en strävan mot njutningslystnad och flärd
iakttagas just under 1730-talet.
Förbudsbestämmelserna i Livskvadronens »reglemente» ha
uppenbarligen tillkommit med de ryktbara
karolinernas livssyn som förebild.

»Ridderliga kroppsövningar.»

Under 1600- och 1700-talen levde de
»ridderliga idrotterna» (d. v. s. ridning, fäktning,
vol-tige, bågskytte, simning, löpning, längdhopp,
spjutkastning och stenstötning), som under
medeltiden utgjort riddarens yrkesutbildning,
delvis kvar som sport. Framför allt gäller detta
fäktningen och ridningen, som alltjämt hade
ett betydande praktiskt värde.

Att »ridderliga kroppsövningar» stodo högt i
kurs bland den adliga ungdomen även i
Sverige framgår bl. a. av, att Olof Rudbeck 1663
tog initiativet till inrättandet av
lärarebefattningar i fäktning och voltige vid Uppsala
universitet samt även lät uppföra ett särskilt
s. k. exercitiehus (»övningshus», ->-Stall- och
exercitiegården, bd VI). Därmed hoppades han
kunna locka den adliga ungdomen till
universitetet (även i Lund tillkommo dylika
läraretjänster). Flera av Livskvadronens medlemmar
hade studerat i Uppsala och då naturligtvis
också åtnjutit undervisning av universitetets
»exercitiemästare», som i fäktning vid denna
tid voro Johan Bay (1716—32) och Kristoffer
Porath (1732—45).

Att man inom Livskadronen fäktat med den
»silversabel», vilken bars som medlemstecken,
är uteslutet. Denna måste ha varit en ren
parad- och prydnadssak. Riktiga sablar äro
nämligen i Sverige kända först från senare
hälften av 1700-talet. I stället användes
antingen en s. k. dräktvärja (med stukatklinga)
eller en övningsvärja av karolinsk typ, försedd

Livskvadronens medlemmar skulle enligt stadgarna först
och främst fäkta. — Bilden visar hur det såg ut i en
fäktsal i början på 1700-talet.

1049

1050

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 9 21:32:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free