- Project Runeberg -  Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen /
5

(1899) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men skulle sådana ljud afsiktligt användas som
meddelelsemedel, såsom t. ex. när man hostar för att varna en
annan, måste de till en viss grad anses tillhöra språket.
Som bekant frambringas de ock ej sällan i sådant syfte, och
att de lätt kunna ingå som integrerande element i det
värkliga språket, det visa oss de egentliga interjektionerna, hvilka
strängt taget ej äro annat än dylika oartikulerade ljud mer
eller mindre afsiktligt använda.

Med språk mena vi således här endast af organiska
varelser frambragta ljud,
i hvilka en viss betydelse inlägges.

Det är klart, att på grund af denna definition äfven
djuren måste tillerkännas ett värkligt språk, såsom t. ex.
åtskilliga fåglars lock- och varningsrop o. s. v., men vi
kunna ej här ingå på denna ytterst intressanta fråga, utan
äro tvungna att inskränka oss till det mänskliga språket.

*



Af denna nu lämnade definition af språket följer vidare,
att detsamma måste ega såväl en fysisk som en psykisk sida,
alltså referera sig till och påvärkas af både vår kroppsliga
och andliga natur, eller med andra ord till en viss grad
röna intryck af hela vår varelse.

På grund häraf afspeglar sig ock folkkaraktären mer
eller mindre tydligt i språket, och som densamma ofta är i
ej ringa mån beroende af de naturförhållanden, i hvilka det
ifrågavarande folket lefver, kan till och med själfva landets
natur sägas influera på dess språk.

Det är, som om alla orden i ett och samma tungomål
vore liksom klädda i samma uniform eller som om de alla
bure sitt lands nationalfärger. Har man t. ex. bara så att
säga smakat litet på latin, italienska, franska och spanska,
kan man på förhand vara fullt viss på, att veritatem [1] måste
vara latin, verità italienska, vérité franska och verdad
spanska, och detta äfven om ifrågavarande ord vore för en fullt
främmande. Ja, blott genom att studera ortnamnen på kartan


[1]
Ack.-formen anföres, emedan de motsvarande romanska formerna
vanligen utgå ur detta kasus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spraklif/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free