Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller medtagit en för den ifrågavarande ljudöfvergången
främmande eller på annat sätt misstagit sig. Vi anföra
härpå några exempel.
Förbindelsen ia öfvergår i fsv. till iae (nsv. jä), t. ex.
isl. hiarta > fsv. hiaerta (nsv. hjärta), fsv. stiala > stiaela
(nsv. stjäla). Men häremot strida dock fsv. iak (jämte iaek),
nsv. jag, fsv. vaelia, nsv. välja etc. Dessa undantag
försvinna emellertid, om vi formulera ljudlagen så, att öfvergången
ia > iae inträffar endast i hufvudtonig ställning, ty i vaelia
är ia alltid och i iak ofta i satssammanhanget obetonadt.
Ljudlagen var således oriktigt formulerad, ty det fanns en
faktor, som var oss i början obekant.
Det begynnande sv. f motsvaras af lat. p, t. ex. sv.
fader = lat. pater, sv. fisk = lat. piscis. Man har emellertid
gärna velat sammanställa äfven det sv. falla med det lat.
fallere (= bedraga, egentl. ’komma någon att falla’, ’bringa
någon på fall’, således ursprungligen blott den transitiva
sidan af begreppet falla). Men enligt ljudlagen sv. f = lat.
p borde man i stället vänta sig ett lat. *pallere, och således
är denna ljudlag oriktigt formulerad. Förhållandet kunde
emellertid vara följande: I det ie. urspråket fanns jämte p äfven
den s. k. aspiratan ph, som är bevarad i sanskrit. Nu vill man
återfinna vi vårt falla i skr. phālāyami[1] (= jag snubblar).
Öfvergår nu detta ph både i lat. och sv. till f, så är
sammanställningen falla — fallere naturligtvis fullt riktig.
Felet låge i så fall blott däri, att vi hopblandat tvänne
skilda ljudöfvergångar — ie. p = lat. p > sv. f och ie. ph
> lat. f = sv. f — och anledningen härtill vore då den,
att den senare varit oss i början obekant.
Men undantag från ljudlagarne kunna äfven bero på
andra orsaker.
Den nyssnämnda öfvergången af ia > iae är i Äldre
Västgötalagen så litet genomförd, att ia därstädes är ej
mindre än sju gånger så vanligt som iae. Anledningen härtill
kan vara den, att denna öfvergång ej inträdt i den dialekt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
