- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Första årgången. 1901 /
96

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Östergren, Olof. Är sammanfallet af och och att att hänföra till fornsvensk tid?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

D6 OLOF ÖSTERGREN.



A)ärben stå i imperativ, men den senare imperativen har en
form, som är lik infinitiven, hvaraf följer att i talet oc +
imperativ ej kan skiljas från at + infinitiv: "tha gak til bordz
ok faa theg math" Di 228; "rid heller en annar stadz oc
fresta tik" ib. 17.

Men hvad skall man säga om exempel som dessa:
"stath öp ok war tegh" Di 298; ugak hith ok sith när os"
ib. 248; "faren oc syen ether herra at" ib. 32; ugak nw
Åstad oc seg the samma orden fram j bland the dödha" Hist.
"Troj. 159, i hvilka imperativen ej kan fattas som infinitiv?
Närmast för tanken skulle det väl ligga att här använda final
infinitiv; dock synes äfven koordination ligga så pass nära,
att man hälst vill föra dylika exempel till grupp B.

Äfven då bägge värben stå i preteritum, kan i vissa
fall oc + pret. icke skiljas från at -f inf., t. ex. vid preterita
-efter första konjugationen med apokoperad ändelse. Som
bekant har Beckman (i Sv. Landsm. XIII: 3, s. 22 ff.) velat
sätta apokopen som ljudlag till omkr. 1400, men anser, att
den redan tidigare uppträdt som sandhilag. Kock, Sv. Landsm.
XV: 5, s. 20 ff., anser liksom Beckman själf dennes exempel
på preteritiformer af typen kalla ur RK II osäkra och har
själf inga tidigare säkra exempel än från Colombus och
Lucidor.

I Barbro Banérs visbok (efter 1658) träffas emellertid:
"Dhe Lågo ~ det wancka så många dödeliga Såår" s. 34;
"somblige Lågo ~ och somblige Orka icke röra sig" s. 36; "då
bleff habor dödh, hon dåna der wedh danske drànningen"
s. 44; likaså klappa s. 48, hempta s. 49. I Per Brahes
visbok (1621) träffas årjca s. 10; "Siu tynner aff deth hwita
sölwer, då skatha din fader ifrå migh" s. 73; swara s. 79;
utala du med stållt Adelin?", hvarpå sedan svaras "jagh
talade med stålth Adelin" s. 88. I Bröms Gyllenmärs visbok
(1615—25?) har jag funnit: "hun grät så ynckeligha, och
iämra sig öffuer sin stora nödh" s. 142; "iag vth rätta ey
annat ther mäd än" s. 143; bemöda s. 143; "och som tu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1901/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free