Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ALEXANDRINER.
25
Försöket väckte uppmärksamhet och även gillande. I
inledningen till sin översättning av Voltaires "Zayr" (1774)
redogjorde Sotberg för några av de synpunkter han sökt
till-lämpa vid sin översättning. Han hade bl. a. sökt "förekomma
enstämmig declamation och den ovanan, att fälla rösten och
hvila på rimsluten, som gör ett det obehagligaste ljud för
örat, och är väl egentligen Acteurens fel; men torde ock af
en Auctor kunna till någon del förebyggas. Skulle vår theater
få sina skaldestycken utan rim, änskönt med den smak och
styrka sammanskrefne, som vi sett, utom andra, ett vitterhets
prof, kalladt Min Enslighet, i Samlaren nyligen utgifvet, vore
vi ändock föga hulpne, hvad declamation beträffar. Takten
blef alltid densamma i tolf och tretton versar, och våra öron
saknade visst, i den händelsen, hvad de ännu icke tåla att
tydligen höra. De åstunda rim, och tillika en blandning af
ljud i ett poëme, äfvensom i en behaglig prose. Hvad alltså,
till den ändan, kan innefattas i regler, lär förmodligen vara,
att declamera versen efter meningen och icke efter takten:
att hvila, än på rimslutet, än på hemistichen, altsom
sammanhanget fordrar: att uttala det sidsta ordet äfven så högt som
det första o. s. v. hvaruppå jag förnämligast syftat då jag i
i öfversättningen tagit mig den friheten .... att låta den ena
versen löpa in i den andra, som jag nog vet, att vår
proso-die icke tillåter, men gör på theatern sin goda verkan. Jag
talar blott om mechaniken . . . Någon efterföljd hade
Regnér ej heller,yså vitt jag vet; alexandrinerna rimmades
fortfarande och allt framgent; vanligen mycket korrekt för resten,
om man undantar de döva rimmen på -e och -ar (t. d.
veklingar—hövdingar) och en ren lapsus1 som Gyllenborgs graf—svag
1 en sådan kan även åstadkomma en fjortonstaving:
Att af den Ofverprest, som Babylons vördnad följer (Kullberg II: 18).
Jämför Bisberg, "Den svenska versens teori", sid. 142. —
Fjortonstaving är väl däremot inte Stenhammars vers:
Ja, den förträfflig är, den stoiska apathi
Den är snarare exempel på den metriska syneres och dieres, varom
Risberg talar i nämnda arbete sid. 127 ff. och som jag tidigare
behandlat på föreläsningar i historisk svensk metrik, h. t. 1906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
