Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 RUBEN G-.SON BERG.
En främmande, passerande på slump alléen,
i Ii vimlet tog helt sonika sin man vid armen,
sin herr baron. Förbluffad smått, sig envoyéen
åt sidan vände ... Tänk er blott förtreten, harmen!
Här är versernas jambiska karaktär fullt bevarad — i den
mån en sådan kan sägas tillkomma dessa verser — men
effekten är icke alexandrinernas, emedan all klyvning, allt det
an-titetiska eller parallella är borta; metriskt framhålles detta
genom att den sjätte stavelsen är placerad ini ett ord uti
flertalet rader. Är den någon gån g ställd efter ett betonat ord,
kan denna enstaka cesur ej ge versen alexandrinkaraktär1:
"Baron! För denna ädla dame — infamt! — ni lågar,
ni tärs af oren eld.w — "Signor!" — "Hör hvad jag säger:
Slut på kurtisen! Ej ett steg ni längre vågar!
Jag hoppas ni behörigt ordet öfverväger"
Djupt allvar präglar däremot en modern alexandrindikt av
Topelius, tredje sången av "Ett Lützen-minne" (från 1882).
Delvis bunden vid de traditionella typerna, är formen här
likväl rörligt patetisk på ett helt annat sätt än man är van
vid. Tyvärr finnas normlösa rader, som det åtminstone med
högsvensk läsning ej går att ge klang och som störa intrycket;
annars ljuder versen med sina skiftande pauser och energiska
överklivningar ståtligt utan att vara stel:
Se där hans plats: att stå som berget kröner stranden,
belyst af hafvets sol, när natt beskuggar landen:
att varda facklan vid den nya tidens port,
att strida för det ljus han förr än andra sport,
att båda sol och dö för den i morgonbranden.
Gif folken stora tankar,
ödmjuka i sin kraft! Allt som förhäfver sig,
är dömdt till undergång. Fall väntar väglös stig,
och rotlös är den kraft, som ryckes från sitt fäste.
1 Risberg omnämner i sitt ovananförda arbete sid. 206 denna
dikt samt Runebergs "Den gamles hemkomst" och "Adlercreutz4*
jämte två dikter av Heidenstam såsom skrivna på en
"alexandrin-artad vers men utan stående midtcesur".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
