Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ALEXANDRINER.
31
så äro de båda kursiverade orden en onödig amplifikation,
som visserligen kan låta retorisk, men i sin tomhet, sin
oförklarlighet ur sammanhanget tydligen visar sig vara formens
tvång på innehållet. Likaså hos Nordforss:
Han, som på en gång den dubbla smärtan röner
Af sin förlust som Kung, af sin förlust som Far.
I Angelo de Gubernatis "Dictionnaire international des
écrivains du monde latin", band I står på sidan 145 f. en
biografi över den svenske översättaren Göran Björkman, där
det bl. a. läses: "Dans ses traductions, Mr. Björkman le
pré-mier a modifié la métrique suéaoise pour y faire passer
1’aléxan-drin et les mètres dits barbares". Detta högst märkliga
uttalande, som hos Gubernatis förutsätter en svensk källa —
men vilken? — av pyramidal okunnighet, har nu följts av ett
minst lika underbart i tidningen "Såningsmannen" för 27 juni
1908 i en oundertecknad artikel om samme översättare: "D:r
B. har "utan att be någon om lov", infört en nyhet i metriskt
avseende. Redan tidigt hade han lärt att dela gamle Pehr
Wieselgrens avsky för den vrångbild av romansk vers, som i
vår litteratur går under namnet alexandriner. När det sedan
för honom gällde att överflytta dikter, som voro författade på
alexandriner, de romanska språkens kanske vanligaste versmått,
kunde det därför icke falla honom in att ikläda dem de
svenska kvasi-alexandrinernas "långrockar". Dessas regelbundna
tröskande med jamber utan ända finner han nämligen lika illa
passande för originalens innehåll som det är främmande för
verskonsten hos de språk, på vilka originalen äro författade.
För att även i formellt avseende vara trogen mot originalen
bröt han därför med gammal slentrian och tillämpade på svensk
vers den romanska versens rytmik. Klart är, att många, som
glctøt vår inhemska knittelvers och vant sina öron vid den
traditionella, entonigt sjungande germanska versbildningen,
skulle finna regellös och halsbrytande en versbildning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
