Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLANS LÄSEBOK.
11)
för målet att småningom uppnå "reda och ordning i vårt
språk". I denna strävan har han dock ej velat gå "alt för
bröstgänges tillväga mot den rådande seden". Efter det
utgivaren i andra upplagan vågat "taga ett litet steg framåt",
följer ortografien i det närmaste det s. k. övergångsförslag,
varom nordiska rättstavningsmötet 1869 enade sig och som
framställes i den av Hazelius i egenskap av mötets svenske
sekreterare författade redogörelsen sid. 219 ff. Jämför om
förslagets tillämpning i samtida skrifter a. a. sid. 209 noten.
Hos Hazelius finnas alltså bl. a. följande ortografiska nyheter:
utsträckt användning av ä : där, bärg, hällre, jämföra, änglar
å för då vanligt o : båll, ållon, lintått; k för q; t för Th: Tor;
förenkling av konsonanttecken i vissa fall framför annan
konsonant, särskilt framför böjningsändelse, som börjar med d
eller t: vasle, väpling, lätjan, bygde, bygt, sträkte, alt;
försvenskad stavning av fullt införlivade lånord: Sofi m. m.
Utöver det program, som innehålles i något av mötets olika för.
slag, och i en vid första anblicken däremot helt och hållet
stridande riktning, finner man hos Hazelius användningen ^v
o som tecken för ä-ljud utsträckt till spor, hog, fole, böda (ge
bud) och möjligen ännu något ord. Detta ser ut som en
etymologiserande stavningsreform, och uppfattades också som
en sådan av Rydqvist, vilken särskilt av dessa, här och
annorstädes av Hazelius använda skrivningar med o för å-ljud,
drog de mäst vittgående slutsatser om inkonsekvensen i mötets
program och särskilt hos dess sekreterare. Rydqvist hånade
detta försök att genomföra en rubbning i vokalteckningen
såsom ett återfall till medeltiden "i öppen strid mot de nyare
begreppen om orthografiska förbättringar" och såg häri ett
samband "med en i andra rigtningar uttalad kärlek för
forntid, fornsaker och förnbruk, dem man kan egna all aktning,
utan att derföre sjunka ned i det förflutna". (Sv. Spr, Lagar
IV s. 482 o. 483). Emellertid har Hazelius icke genomfört en
etymologisk stavning med o för gammalt öppet, ursprungligen
kort å-ljud. Han skriver hål, armbåge, skådar,: lågpr, påtar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
