Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
♦Il) II.. GEIJER Och O. ÖSTERGREN.
råg, påsen, och när lian skriver spor etc., beror det på att
han ej anser dessa ord ha rent ä-ljud, åtminstone ej ensamt,
utan "ett mellanljud mellan o och à". Jfr Om
rättstafnin-gens grunder s. 12: "[man kan] icke med fullgiltiga skäl
antaga, att det nyss nämda ljud, som vi hafva i sofva, son, kol
och dylika, och hvilket närmar sig å-ljudet i gå, stå ännu med
detta helt och hållet sammanfallit, i hvilken händelse äfven
tecknet o borde utbytas mot å. Ty det är bevisligt, att det
äldre uttalet ännu hos många bildade fortlefver, liksom att
de båda ljuden hos större delen af vårt folk äro verkligt skilda".
Och när han i den nämnda redogörelsen försvarar sig mot
Rydqvists angrepp, säger han, sid. 77, att "om han (Hazelius)
tror sig böra förorda o [i spor etc.], sker det på fonetiska
grunder". Han erkänner sig dock oviss om det vårdade
uttalet, men vill "där uttalets ändring ännu ej är allmän–
— — snarast hålla sig till det ur historisk synpunkt mera
rättmätiga". Rydcjvists ståndpunkt att låta status quo gälla
och utan hänsyn till uttalet skriva än o, än å, ansåg Haze-
•
lius icke vara vetenskapen värdig "hvilken i ett lefvande språks
ljudteckning aldrig skall erkänna ett sådant stillastående"
(a. a. s. 75).
Ordböjningen har han i ’Fosterländsk läsning’ likaledes
endast med en viss försiktighet och gradvis närmat till den
historiska trohet mot språket lian ville eftersträva "under
stadig hänsyn till hvad vårt språks hittills vunna utveckling
tillåter".
’ Om övriga slag av textändringar uttalar han sig i
förordet till första upplagan på följande sätt: "Vanskligare har
det varit att i öfriga hänseenden där språket synts mig mindre
rent och vårdadt, veta, huru man skulle kunna gifva
modersmålet dess rätt, utan att därföre förmätet bära handen på utmärkte
författares verk. Med så lätt och varsam hand som möjligt har
jag dock stundom trott mig böra vid stycken i obunden stil
ändra vare sig satsens eller meningens byggnad eller göra
någon annan af mitt arbetes syfte påkallad ändring. Man er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
