Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1*28 8. LANDTMANSON.
för vårt språksinne (då vi ha ett skaq)are språksinne), det är
tvärtom vårt språksinne, som skall allt finare och känsligare
formulera grammatikans lagar, så långt som det över huvnd
taget är möjligt att med några "lagar" fånga ett så
Proteus-artat väsen som språket — "Men logiken fordrar ju pluralis
i ett sådant fall som det anförda, det är den rena logiken,
som i detta fall talar i grammatikan!" — Ja, ytligt sett ter
<let sig kanske så, men om singularformen av predikatet i det
anförda fallet skulle vara psykologiskt betingad, så är den
det eo ipso också logiskt. Ty den psykologiska sanningen är
den högsta instansen på språklivets område.
I själva verket tror jag, att i det anförda exemplet
singu-laris-formen måste stå kvar, såsom psykologiskt betingad.
Hur då?
Jag föreställer mig, att saken förhåller sig på följande sätt:
I exemplet: "rocken och hatten finnas här" äro
verkligen de konkreta och individuellt bestämda "rocken" och
"hatten" för tanken subjekt, och då vi alltså här verkligen
ha två subjekt, sammanbundna med "och", så skall
predikatet stå i pluralis.
Däremot, i exemplet: "guld och silver finns där"
är för tanken subjektet ett singulart begrepp, som tydligast
framträder i den nära till hands liggande, eventuella
formuleringen: "det finns guld och silver där". Dessa två
olika uttryckssätt betyda alldeles samma sak.
Men hvad betyda de då?
Man skullo måhända vilja uppfatta verbets
singularis-form i exemplet "guld och silver finns där" som betingad
därav, att de två orden, "guld" och "silver", av tanken
sammanfattas till ett — f. ö. ganska dimmigt — enhetligt
begrepp. Men jag tror icke, att detta är förklaringsgrunden till
att språkkänslan fordrar singularis. Jag kan ej förstå, varför
just i detta exempel och likartade det skulle vara så
nödvändigt att sammanfatta på detta sätt, att språkkänslan stötes,
om så icke sker. Och vidare — det är en avsevärd skillnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
