- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tionde årgången. 1910 /
129

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

några anteckningar vid kriarättningen.

129

mellan mitt sätt att tänka mig förhållandet mellan begreppen
"smör" och "bröd", om jag säger: "smör och bröd är gott"
(d. v. s. tillsammans i form av smörgås), eller om jag säger:
"smör och bröd finns här också" (= det finns också . . .).
Jag tror icke, att vi i det senare fallet (som är av samma art
som mitt första exempel, "guld o. silver" etc.) ha att göra med
en sammanfattande, kollektiv uppfattning utan med ett
partitiv-förhållande. "Det finns", menar jag, är = "il-y-a dc", och
samma sak uttryckes, väl mindre tydligt, men dock fullt
naturligt, i sådana vändningar som: "guld och silver finns där"
samt: "smör och bröd finns här också".

Här tror jag mig alltså ha funnit, vad singularis form en
avser att uttrycka i ifrågavarande fall, oeli detta, att den har
en särskild betydelse, det är just dess raison d’ètre och ett
avgörande skäl för att icke ändra den.

Samma orsak motiverar singularis i andra dylika fall, och
mitt språköra tyckes mig fordra singularis med mera
bestämdhet, ju närmare till hands det eventuella uttryckssättet med
formellt subjekt ligger. (Den partitiva betydelsen, som åtm.
mitt språköra spårar i satser, sådana som "det finns guld o.
silver här", den ser jag även i många andra satser med
formellt subj., t. ex. "det ligger böcker på bordet", "det står
människor på torget". Och jag skulle — visserligen alldeles
a priori — vara böjd att antaga, att den är den ursprungliga
betydelsen hos dylika satser med formellt subjekt, ehuru detta
slags subjekt sedermera, särskilt i talspråkrt, visat tendens
att utbreda sig, så att det användes, där intet partit i
vförhål-lande finns — jfr t. ex. "det går en pojke där uto" o. dylika
vändningar, som tillhöra blott talspråket och därför synas vara
ganska unga.

Jag vill nu ge några flera exempel på den företeelse,
som jag ovan berört. Jag tar följande: "Bomull och
glitter läggs i granen".

Här fordrar jag singularis "läggs", n. b. om jag vill
ut-Språk och Stil. X. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1910/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free