Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
J. E. IIYLÉN
Av defc tyska lånordet grad har jag aldrig påträffat
formen grått. Det uppgives av Dalin som oböjligt. Enligt
Lundell saknar det obest. sg. n., och enligt Lyttkens-Wulff,
Ordskatt 311, har det inte alls något neutrum.
Det från folkmålet hämtade ked känner jag väl från min
egen dialekt. Men ett neutralt kett liar jag, så vitt jag kan
minnas, aldrig hört. Lika litet har jag sett det i litteraturen.
I allmänhet upptages det icke i våra ordförteckningar.
Lyttkens-Wulff uppföra emellertid kett i sin ordlista, men i
Ordskatt s. 311 förklara de, ätt n. sällan förekommer. Enligt
Rietz är n. obrukligt. Och Lundell reserverar sig. mot
obestämd form i n. sing.
Lett av ’led’ vinner däremot mera anklang. De enda,
som yttra betänkligheter, äro Cederschiöld, a. a. 93, och
Hesselman, a. st. Inom det allmänna bokspråket ocli
talspråket inom vissa delar av Sverige har, förklarar den förre,
’led’ en ålderdomlig prägel och kan nog endast med viss
varsamhet brukas i neutrum. I övrigt förmärkes ingen
opposition. Som formen inte det minsta bjuder mot för mig, har
den säkerligen ej sällan undgått mig vid min excerpering.
I ett kapitel i Selma Lagerlöfs Liljecronas hem har jag
emellertid antecknat den ej mindre än tre gånger (ss. 43, 58).
’Ett litet lett och högfärdigt knyte’ skri ver EL Kuyl.-W^enster,
Vännen i huset 58, och Lundegård: Alltså utbrast lian
äntligen, snarare lett än ont (Dr. Cilla3 152).
’Ett vrett sinne’ citerar Dahlgren från 1600-talet, men
oppositionen mot vrett är mera enhällig än mot ’lett’. . De
flesta utdöma alldeles formen, och de välvilligaste nöja sig
med att uppgiva den som sällsynt eller knappast bruklig.
Henry Olssön, S. o. S. 1916, 129, som anför den från
Hallström, menar, att den insmugit sig från norsk och dansk
litteratur. Den uppträder också hos Lundegård: Kattegattets
böljor skummade och vrålade vrett (Dr. Margareta3 236).
Frid upptages i åtskilliga ordlistor utan någon
anmärkning om dess neutrum. Linder, varnar bestämt för obest.
form i neutr. sing. Så göra ock SAOL7 och Lyttkens-Wulff.
I Ordskatt s. 311 gå de än längre och avhända ordet helt
och hållet neutr. Även i Cederschiölds ögon är det på samma
sätt defekt. I neutrum skulle ju ’frid’ kollidera med ’fri’.
Även om detta skäl ej är avgörande, så förekommer dock
adjektivet, så sällan, att något behov av en neutralform ej
gjort sig gällande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
