- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tjugonde årgången. 1920 /
61

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

adjektiv utan obestämt neutrum singularis 61

Neutrum sitt av ’sid’ synes enligt Cederschiöld inte ha
några utsikter att komma i bruk. Det skulle ju till ljudet
sammanfalla med neutr. av poss. pron. ’sin’. Och K. F.
Sundén ser i denna fr&ga med Cederschiölds ögon. Sitt
godtages däremot av Lundell, Lyttkens-Wulff, Morén-Friesen,
SAOF I akademiens ordlista anföres som språkprov ’sitt
skägg’. Fotsitt, vare sig som neutr. adj. eller som adverb,
ses dock oftare i litteraturen. ’Ej fotsitt klädd’ sjunger
Stagnelius (Sv. Vitterhetssamfundets uppl. III, 50), och Blanck,
Geijers götiska diktning 410, skriver ’fotsitt skägg*. Det
enkla sitt lästes i vår förra bibelöversättning (Mark. 16: 5):
Ett sitt, vitt kläde.

Även inför vitt av ’vid’ blir Cederschiöld betänksam,
och Hesselman, a. st., delar hans betänksamhet.
Neutral-eller ad verbformen ’vitt’ är nog allmän i åtskilliga
förbindelser, skriver Cederschiöld a. a. 93, men överensstämmelse
i ljud och numera även i skrivsätt med neutrum av ’(h)vit*
har tydligen framkallat en viss försiktighet i användningen.
Någon sådan har jag just ej kunnat iakttaga. Formen
godkännes allmänt av våra lexikografer och grammatiker. I
senare tiders litteratur förefaller den ej heller vara ovanlig.
Jag anför några exempel: ’Ett stort, vitt, oöverstigligt svalg’
(Selma Lagerlöf, Liljecronas hem 140), ’ett vitt arbetsfält’
(M. Rieck-Müller, Peile Molin 23), ’ett vitt utbrett sätt’
(Nilsson, Olympen I, 117), ’den vitt öppnade glottis’ (Gjerdman,
S. o. S. 1919, 203). Axel Lundegård skriver: Han såg vitt
(från fjällets topp); (han hade haft) rike, så vitt hans köl
kunde plöja (Cilla3 60, 118), och Anna Wahlenberg: Hon
påstod, att det (= klänningslivet) blivit för vitt (Fru Julias
man 111). ’Vitt är havet, långt till strand’, sjunger i
Dagsmeja Lännart Ribbing. Och i en strof av prins Wilhelm
heter det: Låt det brusa starkt och vitt och fritt (Julia
Svedelius, Södermanland (skoluppl.) s. 7).

Ej heller pà frott av ’frod’ tror Cederschiöld. Som detta
adjektiv, vilket visar sig i översättningar från isländskan, är
ganska sällsynt, har det ännu icke varit i behov av en
neutralform. Det är, så vitt jag vet, icke upptaget i någon enda
svensk ordbok.

Även det franska lånordet pryd saknar enligt
Cederschiöld obestämt neutrum. Det skulle ju bli lika med neutr.
av ’prydd’. Det utmönstras också av både Lundell och K. F.
Sundén. I Ordlistan och i Ordskatt s. 187 godtages det av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1920/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free