- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
8

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ahlbom, Sofia - Ahlborn, Lea

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mamsell Josefina Delands hufvud, af henne med
största ifver sattes i verket och af en mängd
andra med lika mycken ifver omfattades, hvilket ju
var ganska naturligt. Men då företaget emellertid
strandade mot en hos så väl stiftarinnan, som
den först utvalda direktionen oförlåtlig envishet
och ett löjligt sjelfförtroende, samt var på väg
att alldeles gå om intet, var det mamsell Ahlbom,
som af ren mensklighet, af ömkan öfver
att något så väsendtligt godt ej skulle komma
deraf i behof varande medmenniskor till godo,
välvilligt erbjöd sig, att efter bästa förstånd reda
saken och, om möjligt, bringa den till verkställighet,
trots de hotande farorna. Lik en på en
gång klok och rask styrman – i fall det är oss
tillåtet att här använda denna maskulina bild –
fattade hon styret och lyckades att, efter otroliga
mödor, bringa det med rytande stormar och
fräsande bränningar kämpande redlösa skeppet i
land, efter så mycken hopplöshet och så många
utståndna faror.

Under fem års tid, räknadt från 1859, har
mamsell Ahlbom varit sekreterare i svenska
lärarinnornas pensionskassa, utan att derföre vilja
mottaga det ringaste arfvode. Hennes belöning,
för den dyrbara tid hon offrat, de oräkneliga
strider och obehag hon utstått, de mödor och
vakor, dem endast den Allseende sett och den
Rättfärdige en gång vedergäller, är den, att
förnimma det hennes arbete ej varit fåfängt, att dess
utsäde blifvit välsignadt med hundradefallt frukt.

Mamsell Ahlbom har nu frånträdt
sekreterarebefattningen till mamsell Fredrika Hassel, som
helt nyligen öfvertagit densamma.

Ahlborn, Lea, född Lundgren, dotter till
aflidne myntgravören Ludvig P. Lundgren, föddes
i Stockholm d. 18 Febr. 1826. Efter slutade
skolstudier genomgick hon en ritkurs i Köhlers
privat-ritskola samt roade sig under tiden
hemma hos fadern med modellering i vax efter
medaljer, hvilken modellering ådrog sig dåvarande
öfverdirektörens vid myntverket samt flere
artisters uppmärksamhet. Detta ingaf henne den
tanken att hon i den vägen kunde blifva till
nytta. Under denna tid erhöll fadern en beställning
af konung Oscar att guillochera gulddosor,
dem konungen ämnade skänka bort. Lundgren
åtog sig detta arbete mera för ärans än för
förtjenstens skull, emedan det då ej fanns någon
annan i Sverige som kunde utföra det. Men
detta arbete, som fordrade sträng uppmärksamhet
och stor säkerhet på handen, var plågsamt
för en gammal man och ingen fick någonsin
störa honom dervid. Dottern Lea kom derföre
på den idén att vilja lära sig det, för att kunna
vara sin gamle far till någon hjelp. Fadern
skrattade i början deråt, men lät henne likväl
försöka, hvilket slutade dermed att henne
ombetroddes allt i den vägen. Snart nöjde hon sig
dock icke härmed; hon ville gå vidare, hon ville
äfven lära sig att sköta grafstickeln samt
började nu med gravering på silfverpjeser, och snart
blef hon så öfverhopad med beställningar af
gravyrarbeten, att hon, ehuru inom kort uppöfvad
till en betydlig färdighet, ofta måste tillsätta
halfva nätterna för att hinna fullgöra
beställningarne.

På detta sätt hade den unga Lea snart hopsparat
en för henne icke så liten summa och detta
lifvade hennes önskan och mod att fortgå på
konstnärsbanan. Ehuru vid de Fria konsternas
akademi tillträde till undervisning den tiden ej
beviljades fruntimmer, gjordes dock för Lea
Lundgren och Amalia Lindegren ett undantag, som
sedan kom flera andra konstnärinnor till del,
hvadan mamsell Lundgren kom i tillfälle att
begagna sig af undervisningen i artistskolan.
Samtidigt med dessa studier beredde hon sig hemma
tillfälle till undervisning i oljemålning och lärde
sig af sin far miniatyrmålning på elfenben. I
en och annan tafvelsamling förekomma ännu
oljemålningar af hennes hand. Under allt detta
fortlefde hennes håg för graveringskonsten, i hvilken
hon ville ytterligare fullkomna sig. Hon började
nu biträda sin far med att gravera stämplar,
till en början af mera enkel beskaffenhet, och
härigenom ökade hon sin sparkassa. Våren 1852,
då hennes bror, medaljgravören P. H. Lundgren,
på akademiens stora stipendium reste till
Paris, begagnade hon sig af detta tillfälle att få
ressällskap och följde honom dit, bekostande
resan utaf sina hopsparda medel. Här studerade
hon flitigt ritning och modellering på åtskilliga
atelierer och graverade samtidigt hos flera
gravörer, dels stämpelgravyr, dels camégravyr i
couquille. I den sistnämnda genren graverade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free