Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berglind, Johanna - Berglund, Helena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligen kan vara tillräckligt. Hon visste af egen
erfarenhet huru många sökande, som derifrån
måste afvisas, i brist på utrymme och medel att
dem alla intaga och vårda; och hon funderade
om icke hon, hon sjelf, som så väl förstod sig
på sådana af naturen vanlottade, skulle kunna
åtaga sig några af dem och på egen hand öppna
en liten vård- och undervisningsanstalt för
döfstumma barn, fastän jemförelsevis i ofantligt
liten skala.
Fasthållande denna idé begaf sig mamsell
Berglind åter till Stockholm, der hon icke
lemnade något lofligt medel oförsökt, i och för
åvägabringandet af hvad hon så länge velat och
önskat. Men – lyckan var henne oblid och
fastän hon genom det låga pris hon fordrade
för elevernas lärdom och vård tydligen visade,
att mensklighetens känsla och icke egennyttan
ledde henne, gick det ändå ganska trögt. Mången
skulle under sådana förhållanden hafva ledsnat
och uppgifvit hela idén, såsom alldeles
outförbar; men denna ädla qvinna ledsnade icke,
utan satte sin förtröstan till Herran allena, från
hvilken all hjelp kommer, och bidade och
väntade och var tålig, menande, att det dock en
gång skulle dagas.
Och det har dagats. Mamsell Fredrika
Bremer, hvars nitiska bemödanden för allt ljus, allt
framåtskridande, hvars insigt och rådighet, så
väl som varma menniskokärlek, vi hafva att tacka
för så mycket godt, fick saken om händer och
– från den stunden var dess framgång försäkrad.
Hon lät i flera bland de större tidningarne
införa en anmälan med öfverskrift: Den tysta
skolan, beskref deruti huru de få döfstumma barn,
som mamsell Berglind lyckats få sig anförtrodda,
på det ömmaste, så väl som det ändamålsenligaste
sätt behandlades och undervisades, vädjade
till hvarje deltagande menniskohjerta, angående
denna skola, och lyckades att såmedelst få
en icke obetydlig summa till dess förmån
hopsamlad.
Tysta Skolan – ty detta i allo passande
namn, som Fredrika Bremer gifvit den, får den
ock för alltid behålla – är belägen på norr, ej
långt från Observatorium, vid början af Gråbergsgatan.
Egendomen heter Loviseberg, har nummern
25 och är ett slags malmgård, der ingenting
påminner om staden, aldraminst om en
hufvudstads buller, utan allt är tyst, landtlikt, friskt
och om sommaren grönt. Stora fält och
trädgårdar omgifva byggningen. Barnen hafva sina
egna små jordsängar, der de roa sig med att
odla blommor och grönsaker. Här vårdas nu 14
döfstumma barn: det är ej utrymme för flera.
De se friska, starka och glada ut, leka och skratta
med hvarandra på lofstunderna, alldeles som
andra barn, och förstå ej att sakna förmågan att
höra och tala. Det är rörande att se huru
mamsell Berglind, sjelf ofärdig, men dock glad och
lycklig på den plats naturen tycks hafva anvisat
henne, går omkring bland dessa små, som älska
henne, emedan hon bemöter dem med kärlek,
egnar dem ett aldrig tröttnande tålamod och en
moderlig väns omvårdnad. Huru hon kommer
ut med det låga priset är ofattligt. Hon har
nemligen af de högstbetalande 400, af somliga
300, af andra 200, ja, af somliga endast 100 rdr
om året, och för denna betalning erhålla de
husrum, mat och undervisning. Sannt är, att Tysta
Skolan fått ett statsanslag af 4500 rdr, men det
var för en enda gång. – Den omfattas dock
med mycken godhet af vår konungafamilj, som
aldrig tröttnar vid att göra godt.
Mamsell Berglind inöfvar nu en ung flicka
till medhjelparinna vid undervisningen; men
hennes förnämsta stöd är dock den döfstumme
artisten Carlbom (genre- och porträttmålare i olja),
som egnar sin tid och sin verksamhet åt Tysta
Skolan, och det måtte ej vara litet hvad han der
arbetar, med tabeller och uppfinningar af alla
slag, till underlättande af kunskapernas
bibringande. Barnens svar, som med redig och läslig
stil genast afgifvas på en griffeltafla, då man gör
dem en fråga, äro i sanning förvånande.
Hvilken insigt, hvilket christligt tålamod,
hvilken aldrig tröttnande ihärdighet erfordras ej
för ett sådant kall, som mamsell Berglinds! Vi
kunna ej annat än önska henne all möjlig Guds
välsignelse och en fortfarande framgång, jemte
många besök af sådana personer, som intressera
sig för Tysta Skolan.
Berglund, Helena, fick år 1863 af
Kommerskollegium patent under sju års tid å ett af henne
uppfunnet sätt att af lin eller linblår tillverka
bomull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
