- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
65

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brigitta, den heliga - Brita - Brodersonius, Christina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna sin fria vilja till egenvilja och förakt för
Försynens ledning, så blifver hon skyldig till
eviga plågor. Erkänner hon åter sitt behof af
Guds nåd, så får hon förmåga att erkänna och
vörda Gud, såsom gifvare af allt godt, att oryggligt
tro det ingenting blifvit gjordt eller kan
göras utom Guds vilja samt kraft att förnuftigt
och måttligt begagna de sinnliga tingen. Det
onda, som inträffar i verlden, tillåtes af Gud dels
för att bestraffa de onda menniskorna, dels för
att styrka de goda uti dygd och helighet.

Brita, Carl VIII Knutssons dotter, vigdes
1455 till nunna i Wadstena kloster och dog
derstädes 1469.

Brodersonius, Christina, har för sin store son,
icke för sin egen skull, blifvit odödlig: – hon
var nemligen Linnés moder.

Dotter af pastorn i Stenbrohult i Småland
Samuel Brodersonius, blef Christina redan vid
18 års ålder gift med komministern i samma
församling, sedermera pastorn derstädes, Nicolaus
Linnæus. Det säges om henne i häfden, att hon
var en aktningsvärd, arbetsam, qvick och
skarpsinnig qvinna. – Komminister Linnæus anlade
vid sitt lilla boställe Råshult en vacker trädgård,
hvilken snart blef en fröjd, en förtjusning för
hans unga hustru, som förut nästan aldrig sett
någon trädgård. Der planterades flera sorter
blommor och fru Linnæus hyste för dessa en
sådan outsäglig kärlek, att hon ordentligen sörjde,
då dessa hennes älsklingar om hösten vissnade,
en efter annan, samt erfor sedan, under hela
vintern, en vemodsfull, otålig längtan efter våren
och de nya blommor, hvarmed den skulle pryda
hennes lilla täcka trädgård.

Det var ock icke utan, att ju denna både
faderns och moderns kärlek till blommor i rikaste
mått öfverflyttades på sonen Carl, som föddes
om våren, midt under naturens återförnyelse
och blomstringstid, d. 13 Maj 1707 (gamla
stylen). Man berättar, att då detta barn gret
tystnade det genast, om man på dess vagga lade en
blomma, och att, så snart det blef så stort, att
det kunde bäras ut i trädgården, eller på ängen,
och läggas på en blomstermatta, kunde det
derstädes blifva liggande i timtal, leende och tyst
lekande med blommorna rundtomkring detsamma.

Hvad Carl Linné sedan blef vet hela verlden.
Det späda barnet, hvars vagga af föräldrarne
smyckades med blommor, barnet, som låg
lekande på blomstermattan och sedermera, blott
några år gammalt, hjelpte till att vattna och
sköta blomstren i sin faders trädgård, blef vid
äldre år blommornas konung. “Han fann“, säger
en författare, “den Ariadnetråd, hvarefter mången
förut hade förgäfves letat.“ – Det var han,
som satte läran om växterna i system, han, till
hvilken alla de, som trampa hans fotspår, ända
intill senaste efterverld skola med vördnad och
beundran blicka upp, såsom till ett oupphinneligt
ideal.

Och ändå, ändå, i trots af denna sin
afgjorda smak för botanikens studium, i trots af
att Carl Linné tänkte på och snart sagdt lefde
för idel blommor, skulle han uppfostras för det
andliga ståndet. Något annat kom ej i fråga,
tyckte föräldrarne. Alla hans förfäder, både på
fäderne och möderne, hade varit prester, och
hur skulle en prestson, som hade tillfälle att
studera, kunna blifva något annat än prest?

Emellertid, då Carl Linné hunnit till någorlunda
mogen ålder, öfvergaf han helt och hållet
att läsa theologien, för hvilken han aldrig visat
någon håg, och slog sig i stället med fullt allvar
på studerandet af medicin och botanik. –
Hans mor tog vid underrättelsen härom så illa
vid sig, att hon så när fått slag. Hon, som sjelf
hyst en sådan varm kärlek för blommor, började
nu hata dem, påstående det vara hennes orimliga
kärlek till detta skräp, som från början
orsakat, att hennes förstfödde, afgudade son nu
ginge förlorad, ty något annat förmådde hon ej
tänka. Ty då han ej ville bli en aktad prestman,
hvad skulle han nu blifva? – På sin höjd
en fältskär, tänkte hon. – Hennes enda tröst
var nu, att Samuel, hennes yngre son, måtte gå
prestvägen och bekläda samma embete, som hans
far, morfar m. fl., och hon predikade således
väldeligen för den stackars Samuel, att han ej
måtte följa sin äldre broders dåliga exempel,
utan hafva Gud för ögonen och ej bli en drömmare,
en odåga.

Snart nog tvangs hon dock att mot Carl
ombyta tänkesätt. – Hennes för honom under
en längre tid nästan förkolnade moderskärlek
tändes ånyo och uppflammade så småningom med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:21:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sqvinnor/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free