Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Catharina af Sachsen-Lauenburg - Catharina, konung Gustaf I:s äldsta dotter - Catharina Stenbock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Catharina af Sachsen-Lauenburg, Då Gustaf
Wasa, efter den första utkämpade striden mot
rikets både yttre och inre fiender, men aldramest
mot obscurantismens kämpar, hvilka icke
kunde fördraga det nya ljus han spred, ändtligen
erhöll ett litet andrum, insåg han
nödvändigheten af att genom väljandet af en gemål,
som kunde skänka honom söner, befästa sig på
den thron, dit hans dygder, hans klokhet och
tapperhet hade höjt honom. Det var dock först
efter många förnyade böner och uppmaningar
från nationen, som han kunde förmås att gifva
gehör åt äfven den röst i hans inre, som så
ifrigt talade om det olämpliga uti att längre gå
ensam i de toma konungagemaken.
Så föll då valet af hans politik, icke af hans
hjerta, ty det fick ej nu hafva någon röst, på
Catharina, dotter af hertig Magnus af
Sachsen-Lauenburg. Född 1513 och förmäld 1531 var
denna prinsessa vid sitt biläger 18 år gammal.
För äran att blifva upphöjd till drottning och
till en sådan hjeltes maka hade hon förnämligast
att tacka den omständigheten, att hon var
uppfostrad i den protestantiska läran.
Catharina förstod på intet sätt att uppskatta
sin ädle gemåls ovanliga egenskaper. Tvärtom
förbittrade hon hans lif genom sitt beständiga
pjunk öfver allt hvad svenskt var och kunde alls
icke foga sig efter sina nya förhållanden.
Dessutom bemötte hon sin make med uppenbar
kallsinnighet, i stället att söka vinna hans kärlek,
och hennes nyckfulla lynne har till efterverlden
öfvergått, som ett hufvuddrag, då man vill teckna
denna drottnings bild. Dertill hade hon det för
en drottning och maka alldeles oförlåtliga felet,
att förtala sin make, hvilket hon uppenbarligen
gjorde, vid flera tillfällen, aldramest för sin bror,
kronprinsen af Danmark, då han var hos henne
på besök, samt äfven för grefven af Hoja, kung
Gustafs egen svåger, som förut var honom
tillräckligt gramse och som snart blef en uppenbar
förrädare emot honom.
Catharina dog d. 23 Sept. 1535, på fjerde
årsdagen af sin förmälning, och Gustafs fiender
hade den nedrigheten, att beskylla honom för
att genom sitt brutala beteende hafva vållat
hennes död, en beskyllning, hvaremot han dock knappt
behöfver försvaras. – Af svenska folket var hon
föga sörjd och icke heller af Gustaf, som med
henne varit ständigt olycklig. – Hon bisattes i
Storkyrkan i Stockholm d. 1 Oktober 1535, men
begrafdes först d. 21 Dec. 1560, på samma gång
som konung Gustaf Wasa sjelf och hans andra
gemål Margaretha Lejonhufvud, i Upsala domkyrka,
der en praktfull grafvård är upprest i det så
kallade Gustafvianska choret bakom altaret.
Catharina var moder till olycksbarnet Erik,
sedermera konung Erik XIV.
<b>Catharina,</i> konung Gustaf I:s äldsta dotter
med hans andra gemål Margaretha Lejonhufvud,
föddes i Stockholm d. 26 Juni 1539 och
förmäldes dersammastädes 1559 med Edzard II, grefve
af Ostfriesland. Det var vid tillfället af denna
förmälning, som den stora olyckan hände med
brudens syster och brudgumens bror. (Se härom
under art. Cecilia.) – Catharina, som dog
1610, var en god, förståndig och vacker furstinna,
och från henne härstamma furstarne och grefvarne
af Ostfriesland samt grefvarne af Rietsberg.
Catharina Stenbock. Här ha vi åter en
olycklig drottning, en ung qvinna, mot hvilken
framtiden log, under de mest förtjusande bilder af
hopp och lycka, men hvars hela lif blef förfeladt
genom en handling af klandervärd despotism. –
Vi tala här om Catharina, Gustaf Wasas tredje
gemål.
Dotter af riksmarsken Gustaf Olofsson Stenbock
till Torpa och hans fru, Brita Eriksdotter
Lejonhufvud, ett par makar, hvilkas förlofning
kung Gustaf vid sitt första biläger hade firat,
var Catharina redan från barndomen förlofvad
med Gustaf Thuresson Roos, då kungen förälskade
sig i henne och hos föräldrarne bad om
hennes hand. De blefvo visserligen mycket
brydda öfver den sextiotvå-årige monarkens
besynnerliga infall, men måste dock foga sig efter
hans vilja och gjorde det säkerligen gerna; ty
nog smickrade det dem, att deras dotter kunde
bli drottning.
Den arma sextonåriga Catharina deremot
fann sig hvarken smickrad eller belåten med att
nödgas utbyta sitt hjertas vän, sin unge och
älskade Gustaf Roos, mot en brudgum om sextiotvå
år, änskönt drottningvärdigheten medföljde.
Dock – hvad var väl att göra? – Förgäfves
gömde sig det stackars barnet, då kungen kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
