- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
122

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrenström, Anna - Ehrenström, Marianne Maximiliana Christina Lovisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från äktenskapet. Emedan hon nu var medellös,
men hade sin dotter att uppföda, började
hon den kolporterings-bokhandel, som hon
sedermera fortsatte intill sin död. Med värdighet bar
hon sin knappa ställning. Ett ädelt sinne och
en fin känsla uppehöll hennes mod. När hon,
ännu på sätt och vis frisk, gick att möta sin
död, som hon ansåg viss och nära, lemnade hon
uppdrag åt en man att till en välgörare
frambära hennes sista helsning och betygandet af
hennes tacksamhet – ett uppdrag som icke finge
fullgöras förrän efter hennes död, "på det saken
icke skulle se ut såsom en antydning om understöd".
Hon dog 1857, tre dagar efter en operation, som
hon underkastade sig, men på hvars räddande
följder hon icke trodde.

Ehrenström, Marianne Maximiliana Christina
Lovisa.
Vårt land har, enligt hvad så väl vår
egen erfarenhet visar, som ock enligt hvad detta
arbete ådagalägger, icke mer än något annat
bland Europas länder saknat lyckan af att inom
sig ega qvinnor, som i ett eller annat hänseende
utmärkt sig, och dem så väl samtid som efterverld
nämnt, eller nämner med en känsla af glad
stolthet. – Ett icke ringa rum bland dessa af
naturen rikt begåfvade, samt äfven af en omsorgsfull
uppfostran gynnade, intager, utan gensägelse,
öfverstinnan Ehrenström, ett bland de få i bokstaflig
mening lefvande minnena från Gustaf III:s
lysande dagar. Marianne Ehrenström är ännu så
fängslande genom sin personliga älskvärdhet, sitt
ovanliga snille, sin säkra blick öfver allt hvad
till konst och litteratur hörer, sitt rika förråd af
minnen från en lång och brokig lefnad, sitt fina
vett och sin utsökt behagliga sällskapston, att
en timma, tillbringad i hennes boning, väl kan
gifva själsföda för många dagar.

Född d. 9 December 1773 är fru Marianne
Ehrenström då detta nedskrifves nittioett år
gammal; en högst ovanlig ålder; ännu ovanligare,
att då ega så mycken själskraft. Hennes föräldrar
voro generallöjtnanten Johan Frans Pollett,
förut öfverste i fransk tjenst, och hans maka
Johanna Carolina Helena von Pachelbel. – Hon
föddes i Zweibrücken, men kom med föräldrarne
öfver till Sverige, blef sedan hoffröken hos d. v.
enkedrottning Sofia Magdalena, och firade 1803
på Stockholms slott sitt bröllop med
generalfälttygmästaren, öfverste Nils Fredrik Ehrenström,
hvilket äktenskap välsignades med två söner och
en dotter. Hon blef enka redan år 1816.

Fru Ehrenströms vänner voro talrika och
blefvo allt flera; hon samlade omkring sig en
lysande krets af vittra personer, en krets, deri
hon sjelf utgjorde själen och der man erfor
ingen annan förtret, än den, att timmarne ilade
alltför fort, så att den förtroliga cirkeln snart
måste skingras och en hvar begifva sig derifrån.

Hon var i sina yngre år utmärkt musikalisk,
kanske till och med i en något ovanlig
grad för den tiden. Hennes sköna sångröst
klingade som oftast inom hofvets salar och hon
gaf mer än en konsert, än till enskilda personers
förmån, än till förmån för brandskadade städer
o. s. v. – I målarekonsten försökte hon sig med
lika mycken framgång. Boye säger om henne i
sitt Målarelexikon: "hon målar landskap i ett
behagligt manér med färgade kritor och laverar
med tusch eller seppia, i Belangers stil.
Hennes snillrika kompositioner: apotheoser öfver
Bjerkén och Cardell, äro kända." – Detta skrefs
år 1833.

Emellertid är det dock på litteraturens bana,
som denna i så rikt mått begåfvade qvinna
synnerligast har utmärkt sig. Hon har, bland
annat, utgifvit en svensk litteraturhistoria på
franska språket, samt på samma språk biografiska
notiser öfver Leopold, i hvars aftoncirklar hon
kallades "madame Stael en miniature". – Det sä-
ges om henne i Nyare Biografiskt Lexikon: "Just
för sitt språks skull blefvo hennes skrifter icke
utan inflytande på den större uppmärksamhet
våra litteratörer och våra litterära förhållanden
på den tiden började vinna i det öfriga
Europa, och man ser hennes Notices sur la
Litterature
etc. ännu ofta citeras af utländska
författare, som vilja synas känna den svenska
litteraturen." I sina yngre år såg öfverstinnan
Ehrenström flere konungar vid sitt bord och
äfven på gamla dagar skedde henne den hedern,
att i sin boning få mottaga besök af
konungarne Oscar I och Carl XV, jemte flera
medlemmar af den kungliga familjen. har man
på ett ädelt sätt eftersinnat hur man skulle kunna
glädja den nittioåriga ... har man ock
lyckats, att strö blommor på hennes snöhöljda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:06:50 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free