Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hagman, Sofia - Hahr, Zuleima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifvenheten, det vänskapliga umgänget fortforo
väl dem emellan; dock hade deras lidelser fått
särskilda rigtningar, hvar åt sitt håll. Prinsen
öfverlemnade sig, till sin olycka, med hela
häftigheten af sitt lynne, åt en ny kärlekshandel
med en af operans största, men, tyvärr, icke
dygdigaste skönheter, Euphrosyne Löf, och Sofia
Hagman förälskade sig – i Dupuy.
För en intagande qvinna var det ej svårt
att bli tillbedd af denne fjäril i
menniskoskepnad, som hela sitt lif igenom fladdrade från
blomma till blomma; men att fängsla honom, att
uteslutande beherrska honom lyckades endast
ofullständigt äfven sedan åldern stelnat hans känslor.
Kärlekens fröjder och svartsjukans afgrundsqval
bemäktigade sig ömsom mamsell Hagmans själ;
och när Dupuy vid seklets inträde blef förvist
från Sverige, reste hon efter honom till Tyskland.
Ingenting är ett mera radikalt botemedel mot
kärlek än efterhängsenhet, och Dupuy framför
allt hatade ingenting högre. Återseendet på
fasta landet var så isande kallt, å hans sida, så
främmande höfligt, att mamsell Hagman, inseende
sin missräkning och att de ömma förhållandena
dem emellan voro oåterkalleligen förbi, vände
tillbaka till fäderneslandet, med föresats att bjuda
kärleken farväl och glömma dess sista
otacksamma föremål.
Från den stund lidelsernas storm i hennes
bröst lade sig, och hon endast lefde för
umgänget i en förtrolig krets och för vårdnaden om
ett par systerdöttrars uppfostran, dem
hviskningarne tillskrefvo ett ändå närmare
slägtskapsband, njöt den älskvärda qvinnan, skön, fastän
icke mera ung, med det utsöktaste sätt att vara,
fin belefvenhet, lätthet i samtal, värdighet utan
anspråk, frihet med anständighet och behag –
njöt hon, säga vi, allmän och välförtjent hyllning.
Man täflade att få ega hennes sällskap, och ju
mera hon sjelf höll sig på afstånd, desto ifrigare
blef hon eftersökt. Hon lefde ännu i början af
Carl Johans regering. Ehuru hon hvarken var
den enda eller den sista bland hertig Fredriks
älskarinnor, är hon den enda af dem, hvars namn,
förenadt med hans eget, öfvergått till efterverlden.
Hahr, Zuleima, gift 1863 med löjtnanten och
informationsofficeren vid Carlberg Carl Ludvig
Henning Thulstrup, var en lika älsklig och intagande
qvinnovarelse, som hon var en stor och
uppburen musikalisk talang. Var hafva vi den
sorgen att säga, ty hon afled i Januari månad
1864, endast 22 år gammal.
Zuleima var yngsta dottern af den numera aflidne
konsuln i Tripoli Hahr och hans efterlefvande
maka. Hon kom under ganska ovanliga förhållanden
hit till verlden, ty det var på hafvet hon
första gången skådade dagens ljus,
nemligen under familjen Hahrs öfverfart till
Afrika. Som der icke fanns någon prest ombord och
man var oviss när och hur man skulle påträffa
någon sådan af den evangeliskt-lutherska
trosbekännelsen, så fattade den lilla
verldsborgarinnans egen fader det beslutet att
sjelf döpa henne. Några af fartygets besättning
voro vittnen till den heliga handlingen, hvarunder
hafvets vågor sjöngo den lilla till ro.
Mamsell Hahr och löjtnant Thulstrup voro
under en längre tid förlofvade. Ändtligen
nalkades för den unge fästmannen den så ifrigt
efterlängtade dag, då han i ett väl ordnadt, litet
förtjusande hem fick införa den älskade såsom
sin maka.
Men – denna lycka var af kort varaktighet:
det var ej himlens beslut att den skulle blifva
långvarig. Förhoppningen om ett barns födelse
kom, efter ett års förlopp, att, om möjligt, ännu
mer öka den sällhet de erforo i egandet af
hvarandra. Ändtligen var stunden inne – den
efterlängtade kom: men den lillas födelse hade
kostat modern lifvet!
Då den lilla flickan till dopet frambärs af
sin under sorgens slag nästan dignande
mormoder, visade sig för de gråtande faddrarnas
blickar, genom en halföppen dörr, den unga moderns
lik, liggande i sin kista, med slutna ögon, men
med de fina dragen så oförändrade, som om hon
blott slumrat .... slumrat för en stund, icke för
grafvens långa hvila. Den djupt förkrossade,
tjugosjuårige enklingen fick icke länge njuta af
den sorgligt ljufva faderslycka, som han så dyrt
fått betala; ty den lilla följde, efter några få
månader, sin förutgångna moder.
Zuleima Hahr var en utmärkt pianospelerska, elev
af Dreyschok, Door, Löwegren m. fl., och uppträdde
med mycket bifall på flera konserter i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
