Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedvig Elisabeth Charlotta - Hedvig Sofia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter första sammanträffandet med henne skulle
hafva yttrat: "Så väljer den, som får välja sjelf."
På den tiden lefde ännu gamla drottning
Lovisa Ulrika, som, enligt hvad man vet, aldrig
kunde fördraga sin äldre sonhustru, Sofia
Magdalena, och det af många skäl, mest derför, att
hon var stel och tyst. Nu kunde hon lika litet
förlika sig med denna unga yrhättan, derför att
hon var så "slampig", tyckte den gamla. Men
den lifliga och muntra Hedvig lade ej detta på
sinnet, ej heller sin prydentliga svägerskas
förnäma stelhet och nedlåtande stolthet, som nästan
fann det under sin värdighet att pläga något
förtroligt umgänge med en liten simpel prinsessa
af Holstein-Oldenburg, hon, som var född
konungadotter af Danmark. Hertiginnan skämtade och
roade sig med sina hofdamer och lefde, på det
hela, ganska lyckligt med sin gemål, fastän det
just ej var fråga om någon svärmisk kärlek dem
emellan och fastän hon hade ett och annat att
hos honom öfverse. – Mellan Sofia Albertina,
den goda prinsessan, hennes ogifta svägerska,
och den alltid glada hertiginnan, rådde dock
alltid en förtrolig, af inga skiften och inga öden
förändrad vänskap.
Då hertig Carl, efter brorsonens och dess
familjs förvisning från Sverige, ändtligen valdes
till konung, kröntes han och hans gemål i
Stockholm år 1809. Åtta år derefter blef drottningen
enka och öfverlefde endast några månader sin
gemål. Hennes död, som väckte stort
uppseende, emedan hon dagen förut var alldeles frisk,
inträffade, genom ett plötsligt slaganfall, d. 20
Juni 1818. Hon var då 59 år gammal.
Man har om denna drottning anmärkt, att
hon aldrig, icke ens på äldre dagar, förstod att
taga sin värdighet i akt och föra sig såsom
furstinna. I öfrigt skildras hon såsom godsint,
umgängsam och välvillig. Om hon tyckte om att
sörja med de sörjande är ej bekant, men säkert
är, att hon gerna gladde sig med de glada och
att all stelhet, allt tvång och all onödig etikett
måste hålla sig långt aflägsna från hennes person.
Hedvig Sofia, konung Carl XI:s och Ulrika
Eleonoras äldsta dotter, var född d. 20 Juli 1681.
Under en glädjelös barndom uppväxte denna
prinsessa med intryck, ungefär desamma som hos
hennes ett år yngre broder Carl – sedermera
konung Carl XII. Allvar, till och med
stränghet, å den höge faderns sida; tråk ifrån den
sjukliga modern, drottning Ulrika Eleonora den
äldre, utvecklade hos den uppväxande ett
allvarligt och tänkande väsende, sedan genom ärftliga
anlag färdigbildadt, och ytterligare utveckladt
genom faderns efterdöme. Af naturen äfvenledes
modig, fick hon också den egenskapen utvecklad
genom allt som på den tiden gaf exempel.
Under Sveriges dåvarande höga betydenhet
i det politiska rigtades mången furstes
förhoppningar mot den unga prinsessan. Ibland alla
dem politiken i detta fall mest lockade, var det
beslägtade hertigliga Holsteinska huset. Redan
under prinsessans barndom hade försök ifrån
detta håll försports, men Carl XI gaf icke
något löfte. När nu prinsessan hunnit uppväxa,
förnyades frierispekulationerna från holsteinska
sidan, snart efter konungens död. Men stora
svårigheter mötte hos prinsessan sjelf. Hon var
nu sjutton år gammal, då hennes slägting, den
unge hertigen af Holstein, sökte vinna hennes
ynnest. Men denne, som flera tider vistats vid
svenska hofvet och derunder kommit i
vänskapligt förhållande till prins Carl, gjorde intet
fördelaktigt intryck på prinsessan, dels till följd af
hans öppet visade sedeslösa lefnadssätt, dels
också för den vildhet, med hvilken han uppmuntrade
prinsessans broder, konung Carl XII, till vådliga
och halsbrytande nöjen.
Genom det holsteinska partiets outtröttliga
bemödanden, understödda utaf den äldre
enkedrottningen, äfvensom af prinsessans mutade
omgifning, förmåddes hon ändtligen att gifva sitt
bifall. Förmälningen firades på Carlberg den 12
Juni 1698. Hennes gemål, hertig Fredrik IV af
Holstein, förde henne snart derefter hem till
hertigdömet.
Likasom prinsessan med största motvilja
gifvit sitt ja, erfor hon också i äktenskapet allt det
obehag, som hon på afstånd rönt under
frieritiden. Hertigens osedlighet fortfor nemligen lika
uppenbart som förut, så att hon till och med
ämnade ensam återvända till Sverige, hvilket dock
afböjdes, ehuru icke utan stor svårighet.
Emellertid inföllo danskarne i hertigdömet
och det hertigliga paret nödgades –
tillsammans – söka en tillflykt i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
