Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hildebrand, Florentina Ulrika - Hildigun var konung Grammars i Södermanland dotter - Hilfeling, Anna Maria - Hindriksdotter, Märeta - Hintzen, Anna von - Hjort af Ornäs, Catharina Ulrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu på folkets läppar, både på Håtunaholm och
der vidt omkring.
Hildigun var konung Grammars i
Södermanland dotter. Han regerade samtidigt med
Ingiald Illråda och fruktade mycket hans illgerningar.
Sagan förmäler, att en vikingakonung Hjorward
Ulfing besökte honom, och om aftonen drucko
de med sina män i Grammars sal. Men då gick
Hildigun, Grammars unga dotter, som var en
oförlikneligt fager mö, och ifyllde en
silfverbägare, den hon bar för vikingakungen, bugade sig
sedesamt och sade: "Hel Ylfingar alla med Rolf
Krakes skål!" Derpå drack hon halfparten ut
och räckte så bägaren till Hjorward. Då tog
han bägaren och tillika möns hand, och bad han
henne sitta hos sig i högsätet. Hon nekade
blygsamt, sägande så icke vara sed bland vikingar.
Men konungen sade nu wån vara, att byta om
och dricka tvåmänning med henne. Hildigun
satte sig ändtligen hos honom, och tycktes de
hafva mycket att tala med hvarandra den
aftonen. Morgonen derefter begärde Hjorward henne
af konung Grammar, och vardt deras bröllop
drucket icke långt derefter.
Hilfeling, Anna Maria, dotter af
bokhandlaren J. M. Lange, föddes i Stockholm 1713,
ingick äktenskap med stadskirurgen Johan
Gottfried Hilfeling och dog 1783. Hon egnade sig
ganska ung åt målarekonsten, särdeles
miniatyrmålningar, och uppnådde deruti en sällsynt grad
af skicklighet. Man har af henne bland annat
konung Fredriks och hans gemåls porträtter, en
munk betraktande en dödskalle m. m. – Sonen
Carl Gustaf Gottfried H. hade moderns artistiska
anlag, och blef berömd af Sjöborg och Liljegren
såsom "antiqvitetsritare", och P. Tham bekostade
hans resor, dels till Gottland, dels i Bohuslän,
för att afteckna fornlemningar. Han dog först
1833, 84 år gammal.
Hindriksdotter, Märeta, lefde 1524, då hon
var abbedissa i Wårfruberga kloster å Fogdön.
Vanligen voro alla abbedissor och nunnor i
klostren af adliga och förmögna familjer samt förde
gods och gårdar med sig till klostren. Märeta
var troligen den sista abbedissan i denna
trehundraåriga jungfrubur. En sägen är att
nunnorna vid reformationstiden blefvo utdrifna ur
klostret, emedan vid sjöstranden påträffades en
hop hufvudskallar efter barn, som nunnorna der
skulle hafva afdagatagit. De måste vandra sina
färde med hvar sin käpp i handen.
Hintzen, Anna von, var hård och obarmhertig;
ty då hon blef ond på sina tjenare, skydde
hon för ingenting, endast hon fick hämnas på
den felande. Hon var dotter af en tysk öfverste
och bördig från Riga, men gift med en svensk
adelsman, ståthållaren på Kalmar slott, Nils
Ribbing. Först slog hon i sin vildsinthet ihjäl en
stackars tjenstgosse; sedan begick hon äfven dråp
å en af sina pigor. Hon måste då, till
undvikande af den räfst, som härför kunde drabba
henne, fly öfver till Danmark, dit hennes man
gjorde henne sällskap, innan Kongl. Maj:ts bref
om hans afsättande från embetet, 1640, kom
honom tillhanda. Man vet ej huru länge de båda
makarne dröjde i grannriket, ej heller om Nils
Ribbing dog der eller i sitt fädernesland. Det
berättas endast – besynnerligt nog – att fru
Anna, sedan hon blifvit enka, blef genom ett
kungligt bref, dateradt d. 8 Febr. 1648,
adopterad til adelskap – och det i trots
af hvad hon i Sverige begått; vidare, att hon
sedermera dog i Lübeck och begrofs i Wismar. –
Hennes dotter, Catharina Ribbing, blef 1650, på
Stockholms slott, gift med drottning Christinas
namnkunnige gunstling Anton v. Steinberg, och fru
Annas son, Seved, öfverstelöjtnant vid Adelsfanan,
hade till ordspråk: "Jag fruktar min Gud,
dricker mitt öl, smeker min hustru och frågar ej
efter befordringar."
Hjort af Ornäs, Catharina Ulrika, vann
under sitt äktenskap en alltför bedröflig
märkvärdighet. Hon var dotter af landskamreraren Hans
Gustaf Hjort af Ornäs, föddes d. 6 Jan. 1767
och gifte sig 1803 med löjtnanten, sedermera
öfversten Adrian Hertzenhjelm. – Straxt efter
deras första och enda barns, en dotters, födelse,
lärer fru Hertzenhjelm, som af naturen haft ett
något klent förstånd, fallit i ett slags
sinnesslöhet, hvilken så småningom urartade till en
fullkomlig, ehuru stilla sinnessjukdom, underhållen
och förökad af den omenskliga behandling hon
i sitt eget hem erfor. Ty mannen blef icke blott
kall och likgiltig för den arma qvinnan, utan
till och med barbarisk, utöfver allt hvad man
kan föreställa sig. Han höll henne innestängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
