Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holstenius, Brita - Horn, Anna - Horn, Catharina Ebba - Horn, Ingeborg Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man; vigseln skedde i Westerås domkyrka, efter
stor procession och klockringning.
Uppmärksamheten var allmän, och det lyckliga paret
prisades. Hvilken harm derför, att Konsistorium
kom med efterräkning! Barnet föddes något
tidigt. Svärfadern fann det förargligt. Biskopen
ångrade förmanskapet, ansåg sig och hela
domkapitlet förolämpade. Hvarken embete eller
andra afseenden kunde frikalla från den lagliga
plikten. Dock nämnes endast att lektorn några
månader måste afstå från prestembetets
utöfvande, efter föreställning och dom i sittande
konsistorium. Fru Wallenius dog 1655, i en ålder
af 24 år.
Horn, Anna, dotter af amiralen och
öfverstefältmarskalken Claes Christersson H., var gift
med riksrådet Mauritz Sture, som dog 1592.
Den 10 Sept. 1581 fick hon af sin man i
morgongåfva: kronoränta till 6 läster eller 3
tunnor smör, räknade mot en läst korn, för hvilket
han anvisade Ekesjö, räknadt för en tunna smör,
samt 46 gårdar, utom torp och utjordar i
Småland, och 11 gårdar i Upland. Detta skedde i
konung Johans och hans sons, Sigismunds, jemte
flera riksråders närvaro. Pehr Brahe och
Hogenschild Bjelke voro Vederväremän. På glafvenet
höllo 12 män, mest af riksens råd. Ännu den
tiden bars vid bröllopet ett spjut in, hvarpå
löftesmän höllo, då morgongåfvan specificerades. –
På sina utrikes-resor blef Mauritz Sture
mottagen som en afkomling af svenska regerande
herrar, och särdeles med mycken heder af påfven
Pius V. Som enka skref hon till Axel
Oxenstjerna och beklagade sin sorg öfver trenne sina
söners död och nu sist sin käre mans frånfälle,
och begärde att socknen Åsheda måtte få
behållas det året samt räntan användas till hans
begrafning och att föra liket in i landet till hans
hvilorum. – I Mörkö kyrka ligger hon och
hennes man begrafna under en dyrbar grafvård af
brun marmor med deras uthuggna bilder.
Horn, Catharina Ebba, dotter af öfversten
Christer H., föddes 1720 och dog 1781 på
Jakobsberg i Jerfälla socken i Upland, samt är
begrafven på Jerfälla kyrkogård. Konung Fredrik I,
känd som en älskare af det täcka könet, vände
sina blickar till fröken H., sedan hans förra
älskarinna, fröken Taube, 1744 aflidit. Konungen
var sjuttioårig, när han fängslades af fröken H.T
men erhöll dock hennes ynnest blott med det
förbehåll att verkligen gifta sig med henne, hvarpå
han äfven ingick, helst drottningen nu var
afliden. Den äktenskapliga glädjen blef ej lång, ty
dagen efter bröllopet lefde konungen ej mer i
något närmare förhållande till sin kongl. gemål
År 1746 utnämndes hon till romersk kejserlig
riksgrefvinna, men lät ändå kalla sig grefvinna
Horn. Vid 42 års ålder, 1762, blef hon sedan
gift med riksrådet grefve Ulrik Barck, som långt
före konungen varit hennes beundrare.
Horn, Ingeborg Christina, dotter af
generalfälttygmästaren Henning Rudolf H., föddes på
1680-talet och kom efter Narvas öfvergång 1704
med sin fader i fångenskap i Ryssland, der hon
blef gift med fältmarskalken Georg Bogislaus
Stael von Holstein. Deras äktenskap
välsignades blott med en dotter, som dog ung. Stael v.
Holstein utvexlades genom sin hustru och på
hennes bekostnad, efter 8 års fångenskap, och
kom till Stockholm 1711. Hon sjelf blef dock
ej på samma gång utlöst. Först 1722 återkom
hon, just då mannen, som var säker om sitt
enklingsskap, skulle viga sig med Sofia Elisabeth
Ridderschantz. – Då Ingeborg Horn dog 1761,
efter ett 47-årigt äktenskap, gifte sig Stael von
H. andra gången, samma år, med sin förra
fästmö, Sofia Ridderschantz, som då var 64 och han
76 år. Se vidare härom art. Ridderschantz,
Sofia Elisabeth.
Ingeborg Chr. Horn hade trenne systrar,
som äfven blefvo gifta under fångenskapen i
Ryssland; den äldsta, Märtha Helena, blef gift 1716 i
Moskwa med fältmarskalken Carl Henrik
Wrangel, Magdalena Sofia, 1717, med
öfverstelöjtnanten Sten Coijet, och Ebba Catharina, 1720, i
Kasan, med öfverstelöjtnanten Carl Magnus Du
Rietz. – Alla dessa fyra systrar vistades hos
fadern i Narva och måste åskåda det förfärliga
blodbad, som ryssarne anställde, då staden, efter
ett tappert försvar, d. 10 Aug. 1704 måste gifva
sig. De måste äfven se huru deras moders lik
blef upptaget ur sin kopparkista och afklädt
svepningen samt bortfördt på en kärra och
kastadt i strömmen. Under sin fångenskap i
Ryssland försörjde de sig och sin fader samt
en yngre broder med handarbete, ända till år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
