Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingeborg, dotter till Yngve - Ingeborg, flera konungars och kongl. personers gemåler och döttrar - Ingeborg den Fagra - Ingeborg, Eisten Belis dotter - Ingeborg, den heliga Britas yngsta dotter - Ingeborg i Domarearfvet - Ingeborg, en så kallad klok qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Derefter dog Hjalmar, i armarne på sin vän,
som for hem med hans sista helsning till
Ingeborg samt hans svärd och armringen. Han hann
dock icke längre än till Sotaskär, förrän han
fann Ingeborg, på samma ställe, der hon sist
hade tagit farväl af Hjalmar.
Då den unga flickan förnam dödsbudet,
fattade hon med venstra handen guldringen, som
den älskade burit, och med den högra svärdet,
som den Hugfulle i lifstiden brukat till så stor
berömmelse. Innan Orvar Odd visste ordet af
hade hon satt svärdfästet mot marken och föll
nu mot udden, så, att den genomborrade hennes
hjerta och gaf henne en ögonblicklig död.
Denna raska handling prisades högt öfver
alla nordanlanden, på denna tid, då sjelfmord,
långt ifrån att anses såsom en synd, berömdes
som en hjeltedygd.
Hjalmars stoft hemtades till Sotaskär och
brändes der, tillika med Ingeborgs, samt lades i
samma urna i samma graf.
Aldrig skola nordens invånare utan
deltagande höra den rörande berättelsen om Hjalmars
och Ingeborgs trogna kärlek och sorgliga slut.
Ingeborg. Med detta namn förekomma i den
äldre historien flera konungars och kongl,
personers gemåler och döttrar, nemligen: 1) Olof
II:s gemål, dotter till en ansedd man i Norrige,
och moder till den bekante Styrbjörn, som
stupade på Fyrisvall. 2) Birger Jarls första
gemål, dotter af konung Erik X och syster till
Erik Läspe. Hon förmäldes år 1236 och afled
år 1254. 3) Waldemars andra sons, Eriks,
gemål, dotter till riksdrotset Knut Johnsson till
Aspenäs. Inom denna slägt bibehölls sedan
namnet, så att Eriks och Ingeborgs son, Waldemar,
valde sig en gemål med namnet Ingeborg, dotter
till riksrådet Bo Nilsson Natt och Dag. 4)
Waldemars andra dotter, som år 1275 förmäldes med
grefve Gerhard af Holstein. 5) Magnus Ladulås’
dotter, år 1296 förmäld med konung Erik
Menved i Danmark och död d. 15 Aug. 1319. 6) Erik
Magnussons, hertigens af Södermanland och
Magnus Ladulås’ tredje sons, gemål, dotter af norske
konungen Hakon V. Hon förmäldes 1312 och
blef, genom sin gemåls olyckliga död, enka 1318,
men gifte sig sedan andra gången år 1327 med
Knut Porse, efter hvilken hon blef enka 1330.
Hon sjelf lärer hafva aflidit omkring år 1350.
Hennes svåger 7) Waldemar gifte sig, sedan han
förskjutit sin första gemål, Torkel Knutssons
dotter, äfven med en Ingeborg, dotter till konung
Erik Prestehatare i Norrige. Äfven hon blef
enka 1318 och lefde sedan oförmäld till sin död,
omkring år 1360. 8) Albrekts andra dotter,
hvilken dog ogift. 9) Sten Sture d. ä. gemål, dotter
af Axel Åkesson till Hjuleberg, beskrifves som så
nitisk i sin gudstjenst, att hon hvarje år i fastan
upptändt 1555 vaxljus till minne af Kristi sår,
hvilka, enligt presternas försäkran, varit så många.
Ingeborg den Fagra, dotter till Herfin Jarl,
förmäldes med sjökonungen Halfdan Ulfsson.
Ingeborg, Eisten Belis dotter, med hvilken
Ragnar Lodbrok förlofvade sig. (Se: Aslög.)
Ingeborg, den heliga Britas yngsta dotter,
insattes i Riseberga kloster och dog der såsom
nunna.
Ingeborg i Domarearfvet gaf "å sin bondes
Engelbrechts vägnar till Husaby kloster ett
bodeland, Karaboden kalladt, för sig och sinom
arfvom, för deras föräldrom själagagn till evig tid."
Detta var den sista donationen till detta kloster,
som domhafvanden Ingemar Johansson tilldömde
klostret 1528 i närvaro af riddaren Arvid
Westgöthe och abboten i klostret.
Ingeborg, en så kallad klok qvinna, i medlet
af förra århundradet, kallades vanligen Ingeborg
i Mjärhult (i Wirestads socken af Kronobergs
län), och blef, enligt Linné, "sökt öfver hela
landet och hade större namn om sig uti medicinen
än mången doktor, som läst och praktiserat i all
sin dag. Hennes theori och praktik voro
följande: Hon trodde att Lucifers anhang blifvit
nedstörtadt från himmelen på jorden, der några
fått sitt boställe i vattnet och kallas näcker,
under hus med namn af tomtegubbar, i rör och
under trän såsom elfvor, i skogar såsom skogsnufvor
och rå. Hon trodde att hvarje menniska hade
sin hamn, som följer henne såsom skuggan
följer kroppen, och att denna hamn gick
perpendikulärt ned i jorden, såsom menniskan går
ofvan jorden, hvarvid hamnen stadigt vände sina
fötter emot sin menniskas fötter, till hvilken tro
hon blifvit föranledd deraf att djur, skogar och
berg, som finnas bredvid en stilla och klar sjö,
spegla sig i vattnet. Hon trodde, att menniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
